Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Bondenöd och stormaktsdröm. Av Bertil Boëthius - Axel Strindberg: Bondenöd och stormaktsdröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
tankeglidning- sätter han ekonomiska motiv lika med egoistiska
ekonomiska motiv. Eljest borde det ju vara uppenbart, att de
ekonomiska motiven och alldeles särskilt de egoistiska ekonomiska
motiven icke tillhöra den ekonomiska sidan av orsakskedjan. De ha sin
plats i hela raden av mänskliga målsättningar, som i ständig
växelverkan bestämmas av och bestämma varandra och den ekonomiska
utvecklingen. Insikten att de ekonomiska möjligheterna draga
gränser för och inverka på allt mänskligt handlande nödgar på intet sätt
att stirra sig psykologiskt blind på ett enda motiv.
Om alla mänskliga handlingar skola återföras på ekonomiska
intressen, följer emellertid därav, att alla »ideologier» äro mer eller
mindre medvetna efterrationaliseringar och skyddande förklädnader.
I stora partier av Strindbergs bok förefaller detta också vara
meningen. När man läst en stund, tycker man att ingen norm för en
värdering längre kan återstå. Men man har då glömt, att hela boken
är ett räfst- och rättarting med stormaktstidens ledande personer
och klasser. Närmast låge det ju att tänka sig, att det är endast
dessa, som dansat efter det ekonomiska intressets pipa. Men det är
icke heller så. Också ofrälset drives av »invärtes avund» och
»månhet om egen nyttighet». Allt är klasskamp. »Men vad som i denna
klasskamp skiljer adelns och allmogens krav är den icke oväsentliga
omständigheten, att den senares kunde motiveras med en
rättsåskådning, som.....» (s. 119). Vi andra argumentera ju ofta på detta sätt.
Men hur kan man åberopa sig på en rättsåskådning, när man i sin
hand bär det trollglas, som genomskådar alla rättsåskådningars
intighet? För det är väl icke så, att egennytta blir rätt genom addition,
om man håller på tillräckligt länge"? Då blir det åter obegripligt,
hur boken som motto kan ha en utpräglat kristligt motiverad
»ideologi», ett uttalande av Olaus Petri. Men »ali opposition och
samhällskritik springer ju fram ur kränkta och pressade samhällsgruppers
besvärligheter; det ligger i sakens natur ocli idealiteten behöver icke
ifrågasättas för det». Också det skulle ha gått ganska lätt att skriva
för mig, fastän jag med tanke på medkänsla och allehanda ideal
säkert skulle ha undvikit »ali» och icke heller skulle ha anknutit
medgivandet av en sann idealitets möjlighet blott till »opposition
och samhällskritik». Men Strindbergs tankegång förstår jag icke.
Jag kan blott konstatera, att boken bäres av en trosvarm pacifistisk
och socialistisk ideologi, som med vämjelse vänder sig mot
stormaktstidens statliga, krigiska och aristokratiska ideal.
Strindberg-går till rätta med dessa ideal på två sätt. Dels söker han visa, att
de blott äro en medvetet eller någon gång omedvetet hycklande
förklädnad för privat- och klassintressen, dels dömer han dem genom
att på dem anbringa etiketter sådana som imperialism,
erövrings-och krigslystnad. En stor roll för båda metoderna spelar etiketten
»kompensation».
Förr diktade man ibland av starka känslor, av glädje och sorg,
kärlek och hat, triumf och förtvivlan, ibland av behov att fly en vardag,
som blivit grå tomhet. I det senare fallet var det kontrasten mot
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
