Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 23 febr. 1938 - Mellaneuropas kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Berchtesgaden i en viss press framställes såsom ett skräckinjagande
exempel på de faror, som från diktaturstaternas sida hota de mindre
nationerna, är detta en avsiktlig ocli fullständig förfalskning av
verkligheten. Det förhåller sig tvärtom så, att vad som skett
överensstämmer med de livligaste förhoppningarna hos en mycket stor del,
kanske majoriteten, av Österrikes befolkning. Denna befolkning
utgör ej en nation i vanlig mening utan är en så sent som 1866 av de
historiska tilldragelserna lössprängd splittra av det stora tyska
folket, ocli sedan 1918 har denna splittra strävat att återförenas med
moderlandet men i flagrant motsättning till den nationella
självbe-stämningsrätten hindrats därifrån av främmande makter. Den tyska
omvälvningen 1933 har säkerligen på många håll i Österrike
försvagat denna strävan, men detta får på intet sätt undanskymma det
faktum, att Schuschnigg och hans anhängare, vilka nu i engelsk
Xiress hyllas som »Austrian patriots», endast utgöra en minoritet av
landets invånare och att de också visligen bestämt vägrat att
underställa sin regim en folkomröstnings dom. Härmed är intet
förklenande sagt om den trohet mot höga historiska ideal, som uppburit
Schuschniggs, hans företrädares och hans meningsfränders gärning.
Med fog kan det däremot sägas, att de makter, som nu med mycken
salvelse uppbära rollen av självkallade gråterskor vid det »fria»
Österrikes bår, varit de, som hindrat Schuschnigg att gripa till det
enda medel, som skulle ha kunnat ge hans skapelse en verklig
ryggrad och en ideell livskraft, nämligen huset Habsburgs restauration.
I åratal lia Paris och London haft chansen att mot den tyska
nationalismen spela ut denna historiska och ideella maktfaktor, men de
ha ej vågat göra det av hänsyn till 1918 års fragila statsbildningar.
Man får nu uppbära följderna av denna underlåtenhet.
Allra intressantast är det skedda såsom belägg på det verkliga
maktläget i Europa 1938. Oupphörligt har från Paris Österrikes
självständighet, det vill säga dess motsatsställning till Tyskland,
framställts såsom grundpelaren i Frankrikes politik och en
oundgänglig förutsättning för den europeiska freden. Vid flere tillfällen
har England stött denna tes. När nu kraftprovet kom, rördes varken
i London eller i Paris ett finger till förmån för de österrikare, som
satt in hela sin tillvaro på att hävda sin hembygds oavhängighet
mot Tyskland. Mussolini åter, som 1934 radade upp sina bataljoner
vid Brenner till Wienregeringens stöd, var nu oanträffbar, då
Schuschnigg försökte att telefonledes åkalla hans hjälp. Mötet i
Berchtesgaden och dess följder innebära sålunda ännu ett i raden av
svåra nederlag för Frankrike — och i någon mån även för England.
Det återstår att se, vad som är Tysklands motprestation för att
Italien avstått sitt primat i Österrike. Mycket gör sannolikt (och Hitlers
stora riksdagstal styrker ytterligare denna förmodan), att vederlaget
kommer att bestå i fortsatt tyskt stöd för genomförandet av det
nationella Spaniens seger. En dylik tendens skulle till fullo stämma
med vad man hittills vet om den Ribbentropska politikens mål ocli
metoder. Och Berchtesgadenmötet med de högst bestämda allyrer,
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
