Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Finlandssvensk skönlitteratur 1937. Av Olof Enckell - Hjalmar Krokfors: Gränsmark - Arvid Mörne: Atlantisk bränning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
tar i stället en religiöst färgad, innerlig samhörighetskänsla med
allting levande. Om »I människor...» kan man måhända inte säga, att
den innehåller i strängare mening originell poesi, men samlingen
är alltigenom äkta oeh väcker därtill intresse, på grund av den
tidstypiska utveckling den avspeglar.
Bland årets lyriska debutanter tilldrog sig österbottningen Hjalmar
Krokfors det största intresset. Rytmerna i hans diktsamling,
»G r ä n s m a r k», ge vid handen, att han skolat sin lyriska talang
hos Fröding och Karlfeldt. Men bland strofer, som alltför nära
ansluta sig till de nämnda mästarna, finner man även stycken av
ovanligt personligt och markant slag. När Krokfors når högst, ger han
koncentrerade, konstnärligt verkningsfulla ödemarksstämningar, som
etsa sig in i läsarens minne. Jag citerar »Tuvlock», en i sin samtidigt
karga och lidelsefulla ordmålning mycket expressiv dikt:
Blodröd orchis svårmod blossar,
blödande och tung den står.
Över öde kärr och mossar
trädpiplärkan slår.
I mitt hjärtas mörker aggar
djup och svart en dytung sjö.
Ullmjuk kärrets tuvlock vaggar
med sin vita snö.
Myrens orchidéer blöda,
blomma rött en natt och dö.
Tuvlock, tuvlock, slut min röda
låga i din snö!
Man fäster sig vid den genomförda harmonien mellan diktens
naturmålning och den själsliga upplevelsen bakom den stramt givna
landskapsskildringen. Att Krokfors ordval är dialektalt färgat ökar
den personliga särprägeln hos de strofer, i vilka han når högst.
Det främsta rummet bland höstens lyriska samlingar inta utom ali
fråga Arvid Mörnes »Atlantisk bränning», Kerstin Söderholms
»Porten» och Rabbe Enckells »Valvet».
Arvid Mörnes »A 11 a n t i s k bränning» blev inte mottagen med
ett lika allmänt och enhälligt erkännande som skaldens närmast
föregående diktsamlingar. Detta hade sina bestämda, åtminstone delvis
utomestetiska orsaker.
Mörne har alltid varit en politiskt aktiv personlighet med mycket
bestämda, personliga åskådningar. Inför de skarpa sociala oeh
nationella motsättningarna i dagens Europa — ocli även i dagens
Finland — har lian häftigt reagerat ur sin speciella utgångspunkt, och
dessa reaktioner ta sig uttryck även i stroferna i »Atlantisk
bränning». Man finner i samlingen en lång rad dikter om inbördeskriget
i Spanien, om diktatorerna och förtrycket, om de svåra meningsskilj-
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
