Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 25 mars 1938 - Hitler gör världshistoria (ockupationen av Österrike)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Hitler gör
världshistoria.
Den 25 mars 1938.
Snabbare än man för några veckor sedan kunnat ana,
liar slutakten följt i det österrikiska dramat. Om
Berchtesgadenöverenskommelsens verkliga innebörd röjde sig från
början djupgående meningsskiljaktigheter mellan dess båda
upphovsmän. Schuschnigg visade omedelbart efter sin återkomst till Wien,
att han ingalunda var sinnad att verkställa avtalet i den form av
allt närmare inre ocli yttre anslutning till Tyskland, som man
väntat i Berlin och även i vida kretsar av det österrikiska folket.
Livligt applåderad av London- och Parispressen hävdade han i klara och
käcka ordalag, att ban betraktade själva överenskommelsen som ett
yttersta medgivande från österrikisk sida och att ingen vidare
eftergift kunde göras. Hans hållning ställde honom från början i skarp
motsats till lians stortyska ministrar, von Glaise-Horstenau och den
på Hitlers begäran i regeringen insatte inrikesministern
Seyss-Inquart. Men vidare visade det sig genast, att de österrikiska
nazisternas förväntningar gingo vida längre, ej blott än vad Schuschnigg
ville medgiva utan även än vad Seyss-Inquart till en början ansåg
sig kunna bifalla. Jättedemonstrationer och oroligheter, särskilt i
Graz och Linz, gjorde snart läget ytterst spänt. I denna situation
trodde Schuschnigg tydligen sig kunna frigöra sig ur den
beroende ställning, vari Berchtesgadenavtalet bragt honom, och fattade
det ödesdigra beslutet att genom en i största hast utlyst ocli under
högst egendomliga former anordnad folkomröstning söka slå
nazisterna med deras egna vapen och rädda sin och Dollfuss’ politiska
skapelse, den kristliga ständerstaten. Det är ännu omöjligt att
bedöma bakgrunden till detta förbundskanslerns beslut: om ban
drivits av ren desperation enligt parollen »hellre en ände ined
förskräckelse än en förskräckelse utan ände» eller om han handlat efter
verkliga politiska överväganden, varvid han tydligen felbedömt antingen
stormakternas, främst Italiens, hållning eller Tysklands styrka och
handlingskraft eller bäggedera.
Som var att förutse, väckte folkomröstningen genast den livligaste
oro bland nazisterna, som befarade att råka i minoritet mot en
koalition av Schuschniggs anhängare och austromarxister, förenade i
gemensamt bat mot det tredje riket. Själva formen för omröstningen
missgynnade nazisterna. Röstlängder saknades, och i början var det
meningen att låta trycka endast jasedlar. Dylika omständigheter
voro av största vikt i ett land med små förhållanden, där funktionärer
och arbetsgivare i stor utsträckning stödde Schuschnigg. Röståldern
nedåt var vidare enligt 1934 års författning satt till 24 år, vilket
tungt drabbade nazisternas ungdomliga skaror. Oredan i Graz
tilltog omedelbart, och förhållandena antogo snabbt en anarkisk prägel.
Avgörandet kom redan den 11 mars, två dagar efter det att
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
