Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 25 mars 1938 - Hitler gör världshistoria (ockupationen av Österrike)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens f rågor
Schuschnigg på ett möte i Innsbruck yppat sitt beslut. Det är ännu
ej fullt möjligt att urskilja det närmare händelseförloppet, men det
är tydligt, att det behärskats av Seyss-Inquart och Glaise-Horstenau,
stödda på Tysklands väpnade makt. En serie ultimata under loppet
av den 11 framdrev först omröstningens inställande och därefter
Schuschniggs avgång och ersättande med Seyss-Inquart. Den
senares första åtgärd blev att inkalla de tyska trupper, som redan börjat
samlas vid bajerska gränsen och nu efter en tydligen länge och
minutiöst förberedd plan med imponerande snabbhet ocli precision inom
några få dagar ockuperade hela Österrike utan att röna något som
helst motstånd.
Det är okänt, vad som var Berlins avsikt vid aktionens
igångsättande, Möjligen hade man blott tänkt sig att etablera ett större
Danzig, en nazistisk filial med formell statlig självständighet. I sä
fall ändrades beslutet under intrycket av den panikartade rådvillhet,
för att ej säga skräckstämning, som visade sig i London och Paris
vid de första buden från Wien. Hitler tog nu steget fullt ut och
införlivade Österrike med Tyska Biket. Versaillespolitiken hade lidit
sitt hittills mest katastrofala nederlag.
Historiskt och nationellt har Österrikes återvändande till Tyskland
ett mycket klarare berättigande än många andra territoriella
förändringar, som efter världskriget skett i Europa, till exempel hela
Elsass-Lothringens överflyttning till Frankrike eller
Eupen-Mal-médys till Belgien. Det är fullständigt ofattbart, hur man i engelsk
press, där man speciellt slagit sig till Dollfuss’ ocli Schuschniggs
riddare, med bibehållet allvar kunnat påstå, att Österrike aldrig
tillhört Tyskland. Tvärtom är förhållandet, att det med undantag för
den korta tiden 1866—1938 ända sedan det tyska folkets första
framträdande spelat en av de ledande rollerna i de statssammanslutningar,
som uppburit dess politiska aspirationer. Ur nationell synpunkt åter
tillhör Hitlers Stortyskland, sådant det framstår efter föreningen
med Österrike, de enhetligaste statsbildningarna i Europa och utgör
i detta avseende en avundsvärd motsats till flertalet av de stater,
som blevo frukterna av Wilsons, Lloyd Georges och Clemeiiceaus
tillämpande av nationalitetsprincipen under åren 1918 och 1919.
Tvivelaktigt är däremot, om under nu rådande förhållanden majoriteten
av Österrikes befolkning alltjämt delade den önskan att återförenas
med Riket, vilken så livligt uttryckts under åren efter världskriget,
Klarhet härom torde nu aldrig kunna vinnas. Det är möjligt, kanske
troligt, att Schuschnigg verkligen kunnat tillsammans med sina
hätska fiender på den röda flygeln bilda en majoritet mot en
förening med Hitlers Tyskland. Livsdugligheten hos en stat, vars
självständighet skulle hava haft en dylik ohelig allians till grundval,
torde med skäl kunna ifrågasättas. Och det bör påminnas om att
Saaromröstningen för ej så länge sedan visade, att i ett folks
ödestimma de stora nationella samhörighetskänslorna äga en
förunderlig makt att bryta ned de skrankor, som rests av klassintressen
och partipolitiskt agg. Hur det än må liava förhållit sig med önsk-
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
