Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 26 april 1938 - Familjelönens bråddöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Familjelönens
bråddöd.
Den 26 april 1938.
I fjol vid denna tid diskuterades i press och i radio
med stor lidelse från bägge hållen principerna om
familjelön contra lön efter arbete. Genom konstruktionen av sitt då
framlagda förslag om provisorisk avlöningsförstärkning hade
finansminister Wigforss bekänt sig som anhängare av familjelönesystemet;
hans tankegång vann i princip understöd från skilda håll — i andra
kammarens debatt om folkskollärarkårens lönereglering av bl. a. hr
Ivar Anderson, Lindskog och fröken Hesselgren med många
instämmanden —, och bondeförbundet accepterade ensamt av alla partier
barntilläggen obeskurna. Statstjänstemännens
personalorganisationer iscensatte emellertid sin bekanta opinionsstorm mot regeringen,
och hr Myrdal fångade trots sin ställning som professionell
befolkningspolitiker in denna vind och fick ett skäl att understryka sin
ibland lätt skönjbara motsättning till hr Wigforss. Finansministerns
polemiska konst visade sig icke bita på de tjänstemannamöten, dit
han inbjudits att ställa upp till »Rednerkampf». I riksdagen
lyckades han dock rädda äran genom att frampressa en kompromiss,
enligt vilken barnbidrag skulle utgå till mindre belopp än de
föreslagna. Även de socialdemokratiska tjänstemannarepresentanterna
accepterade denna halvlösning. I övrigt uppsköts det principiella
avgörandet till 1938 års riksdag, då 1936 års lönekommitté skulle ha
fullgjort sitt uppdrag att bl. a. utreda möjligheten att i
statsförvaltningen införa behovslöneprincipen.
Alla veta, att den Herman-Erikssonska kommittén vid sin
prövning av tanken att knäsätta familjelöneprincipen stötte på ett så
segt och starkt motstånd bland personalorganisationerna, att den
uppgav allt hopp. Inför det utsiktslösa i att driva
familjelönsprin-cipen nöjde den sig med att såsom övergångsanordning föreslå
bibehållandet i viss utsträckning av barntilläggen för de statstjänare,
som före löneregleringens ikraftträdande kommit i åtnjutande av
dylika — övergångsordningen uppfanns för att undvika, att en del
statliga befattningshavare vid den nu förestående löneregleringen
skulle lida direkt löneminskning. Finansministern har i sin på
kommittébetänkandet byggda proposition förklarat, att en viss
»lönedifferentiering mellan familjeförsörjare och icke familjeförsörjare
enligt min mening hade varit att hälsa med tillfredsställelse», men
med hänsyn till statstjänstemännens »energiska motstånd» och i
avvaktan på en lösning av »frågan om utjämning av de olika
villkoren för försörjningspliktiga och andra inom befolkningen i dess
helhet» har han avstått från att fullfölja sin fjolårslinje. Eftersom
intet familjelönealternativ förekommer i lönekommitténs betänkande
och inga motionärer rimligen kunnat företa sig vågstycket att räkna
ut nya löneskalor, har vägen för en rationell lönedifferentiering efter
familjeprincipen denna gång spärrats.
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
