Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - ”Skumbildningar” eller personligheter? Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skumbildningar» eller personligheter?
tion ocli bjudande ambitionsmedvetande, nära nog en dualism.
’Gruppen’ blir Ormuzd, ’massan’ Ahriman. För Stieler äro de båda
kollektivbildningarna däremot i grunden samma andas barn, och
de flyta utan svårighet över i varandra. Med ögonmärke på
grupplivets inneboende strävan att växa ut till totalitär
livsgemenskap förklarar han, att gemenskapsmedvetandet ingalunda
innehåller enbart positiva moment. »Ju mångsidigare och
allsidigare en sådan sammanslutning blir, desto mer gör sig,
bortsett från den livsnedtryckande karaktären av sådana bindningar,
en förflacknings- och urvattningstendens av gruppindividernas
ursprungligen ensidiga bindning och gemenskapsintention gällande.
Vi bevittna därpå det analoga hos gruppen, som vi redan ha insett
om ’församlingen’: med den kvantitativa tillväxten av individerna
och därmed av bindningarnas antal och art sjunker värdenivån
av deras kollektiva kvaliteter och prestationer.» Det bär
obevekligen utför, när en minoritet lägger an på att växa. Stick i stäv
mot Mc Dougall betonar därför Georg Stieler, hurusom ’gruppen’,
i likhet med ’massan’, tyckes vara »av flyktig inre struktur; det
fattas densamma den väsensprägel, som utmärker personer». När
han överväger grupplivets samtliga, mer eller mindre gåtfulla
yttringssätt, ledes ban till slutsatsen, att alla dessa utslag av
samfällighet måste vara av övervägande »dovt-driftsmässig, primitiv»
natur, liksom att denna deras obestridliga primitivitet stegras i
samma mån, som gruppen tillväxer. Från logiken känner man
nogsamt den gamla lagen för det omvända förhållandet mellan
begrepps innehåll och deras omfång. Det ser ut, som om
socialpsykologien skulle bli nödsakad att uppställa en likartad lag,
nämligen lagen om det omvända förhållandet mellan gruppens
andliga innehåll och dess omfattning. Georg Stieler utvecklar
några oundgängliga följdsatser av denna lag. »En stor grupp,
som vill äga varaktighet», anmärker han, »måste därför
nödvändigt liava ett flackt livsinnehåll; den törs icke, åtminstone icke
för beständigt, ställa några höga fordringar på sina medlemmar».
Därmed sammanhänger, att större grupper och gemenskaper
er-farenhetsenligt sammanhållas allenast »medelst sådana
föreställningar och målriktningar, som äro tillgängliga för individernas
flertal och motsvara deras livsintentioner i ett allmänt ocli viktigt
avseende». Följaktligen blir det i främsta rummet emotionella
krafter, som länka samman individer till förband och grupper, då
nämligen enligt Stieler känslobetonade medvetenhetsförlopp bilda det
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
