Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - ”Skumbildningar” eller personligheter? Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alf Nyman
Genom att i fåvitsko tillägga dessa kollektiver egenskaper av
personal art hade man därtill pålagt dem uppgifter, dem de
aldrig mäktade lösa; åtminstone har detta varit fallet inom
Tyskland. Härmed skedde en våldsam filosofisk och politisk
över-kapitalisering av dessa samfälligheter; en överkapitalisering, som
mass- och grupp-psykologien kan tjäna att uppdaga och beivra.
Kollektiver äro nämligen — resolverar författaren — alldeles icke
’personer’. De äga ett annorlunda beskaffat själsligt liv. De följa
annorlunda beskaffade lagbundenheter än individuella varelser;
därför kan det endast leda till en rad elakartade feltag och
besvikelser, ifall man i teorien skruvar upp dem till personliga eller
rent av överpersonliga väsenheter. Allt tal av sådan innebörd är
och måste enligt Stieler vara bildlikt, en lek med fiktioner ocli
analogier, ehuru en alltfort ganska vådlig sådan; — man kan
följaktligen lätt tänka sig, vad den tyske fenomenologen skulle
lia menat om Christofer Jacob Boströms lära om staten såsom ett
personligt väsen och om de »publika samhällena» såsom en
stigande skala av överpersonligheter! Och skola överhuvud begrepp
som ’grupp’ ocli ’massa’ definieras med tillhjälp av
favoritbegreppet ’person’ eller ’personlighet’, så måste det enligt Georg Stieler
tydligen ske så, att båda uttryckligen angivas som un
derperson-liga tillvarelseformer. Kollektivsubjekten sakna nämligen både
initiativ och vilja. De skapa inga värden. De äro rent »reaktivt»
inställda. Ur en annan synpunkt karakteriserar den tyske
socialpsykologen dem också som entia per aggregationem. Likvisst äro
dessa aggregat av själslig art, nämligen »psykoida» väsen,
»funderade», såsom redan framhållet, i bestämda empiriska personer,
fast av mera ensidig ocli primitiv natur än dessa.
Närmare sluter sig icke definitionens sänknät kring dessa
obeständiga och växlande »skumbildningar», som enligt Georg Stieler
’grupp’ och ’massa’ skola utgöra. Det undgår ingen, att denna
psykologiska definition, genom sakförhållandenas makt, tillika
blivit en värde definition. Mätta med ’personlighetens’ måttstav
uppvisa dessa kollektiva bildningar själsliga mindervärdigheter,
vilka hos ’massan’ te sig endast mera ögonskenliga än hos
’gruppen’ men principiellt utmärka dem båda. Och Goethes och Geijers
kungstanke, att ’personligheten’ är det högsta i historien, får
följdriktigt hos den tyske fenomenologen det uttrycket, att
intellektuell ocli moralisk högkultur utgör ett personlighetsföreträde
— »ein Gut der Person».
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
