Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 23 september 1938 - Kapitalflykten från Europa - Märkvärdiga teaterreformatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
ningen givetvis icke enbart på den europeiska politiska konjunkturen
med alla dess osäkerhetsmoment utan även, och i hög grad, på den
ekonomiska konjunkturen i Förenta Staterna. Av åtskilliga tecken
att döma har denna redan för cirka 5 månader sedan passerat sin
djupaste nivå. Osannolikt är icke att man under höstens lopp kan vänta
ytterligare tecken på återhämtning i Amerika och att en ökad
köpkraft inom Förenta Staterna kan komma att utlösa en stegrad
import från Europa. Därigenom skulle de kommersiella faktorer som
påverka betalningsbalansen komma att i viss mån motväga de
politiska risker, som nu driva kapitalet från Europa västerut över
Atlanten.
Skulle svensk teaters hälsotillstånd stå i direkt
proportion till antalet av teaterutredningar
borde dess fysik vara glänsande, ty raden av dylika utredningar har
under senare tid verkligen varit imponerande. Professorer och
revisorer, tidningsmän, andrakammarledamöter och hovstallmästare,,
ja till och med en och annan teaterman ha i skön förening arbetat
på att klarlägga frågan om hur en teater skall skötas för att
motsvara på samma gång statsfinansens, publikens och kritikens krav.
Men frågar sig den enkle och osakkunnige åskådaren, som ingenting
annat önskar än att då och då få se litet god teater, vad som i alla
dessa undersökningar utgör »der langen Rede kurzer Sinn» är det
icke så lätt att ge svar. Man vill ha god teater, det är en självklar
sak; men denna goda teater får kosta endast så litet som möjligt, och
om den tenderar till att te sig för dyr måste genast en ny utredning
tillsättas för att utröna orsaken till detta beklagliga förhållande. Det
vore i förbigående sagt intressant nog att veta, hur mycket pengar
staten lagt ner på alla dessa forskningar i våra teaterförhållanden.
Antagligen skulle beloppet, om det behörigen hopsummerades, visa
sig vara ganska ansenligt. Hade det i stället fått användas till att
upphjälpa Dramatiska teaterns klena reservfond skulle måhända en
hel del av de ständigt återkommande klagomålen kunnat helt lugnt
och stilla bringas ur världen.
Av alla dessa många utredningar har emellertid ingen haft en så
originell sammansättning som den senaste, vars betänkande
avlämnades den 30 juni innevarande år. Här ha en statssekreterare, ett
borgarråd, ett undervisningsråd och en bokföringsspecialist med
anställning vid Operan slagit sina kloka huvud ihop för att en gång
för alla rationellt och definitivt böta bristfälligheterna i den
dramatiska nationalscenens organisation. Redan från början kunde man
ana att resultatet skulle bliva, för att tala med Holberg, »en Fandens
Syllogismus»; men då betänkandet kom i dagen visade det sig snart
att även de djärvaste förväntningar vida överträffats. Pressen var för
en gångs skull i sina omdömen fullständigt enhällig. Något mera
groteskt än detta utlåtande har enligt en samstämmande opinion
svenskt utredningsväsen aldrig frambragt.
Det torde vara överflödigt att här rekapitulera de märkvärdiga ut-
.521
Märkvärdiga
teaterreformatorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
