Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 23 september 1938 - Ernst von Born och Ragnar Furuhjelm - Russificeringen av Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
visade sig framför ailt, att den svenska allmänheten i Finland icke
halkade på den slippriga vägen. Vad som för Furuhjelms del betydde
oerhört mycket var att Sverige befanns vara otillgängligt för de nya
idealen.
Troligt är att von Born tog chocken något lättare. Visserligen stod
han på en av de mest utsatta posterna, inrikesministerns, då landet
hade äventyret i Mäntsälä vintern 1932, och ingen politikers namn har
nämnts i så hatfyllda vändningar och sammanhang som hans under
det året. Men von Born är av robustare virke och han har en sällsam
förmåga att icke känna sig sårad. Lika otillgänglig som han är för
smicker, lika litet berörs han personligen av smädelser och oförrätter.
Där han ställt sig med sitt samvete och sin rättsövertygelse som stöd,
där står han fullkomligt obekymrad, självständig, t. o. m. något
självrådig. Under de veckorna och månaderna växte von Born för varje
dag. Hans fasthet stålsatte kollegerna i regeringen, för Lappo
tidigare undfallande länsmän började repa mod och långt i de
avlägsnaste finnbygderna sade man sig, att se det var då en svensk herre
av prima kvalitet!
I mycket olika varandra kunna von Born och Furuhjelm betecknas
som goda representanter för finlandssvenskarnas ledarskikt.
Språk-och partiförhållandena sätta vissa gränser för deras
verksamhetsmöjligheter, och de förhållanden, i vilka de arbeta, äro mera krävande och
ömtåliga än vad främmande betraktare kunna föreställa sig.
Russificeringen
av Ryssland.
Enligt de senaste underrättelserna från
Sovjetryssland håller man nu på med att genomföra en
för-ryskning av Sovjetunionens icke-ryska element. Det är framför allt
delrepublikerna, som äro utsatta och komma att utsättas för denna
process, vilket i mångt och mycket för tanken tillbaka till
russificeringen under tsardömets sista tid. Namnet Bobrikoff torde ännu för
de flesta erinra om vad som hände i vårt östra grannland under denna
tid. Trettio år senare återvänder det nya Ryssland till det gamlas
metoder — icke endast på detta utan även andra områden.
Det gamla Ryssland inneslöt i sig en massa olika folk av olika ras,
som talade olika språk. Med de metoder tsardömet använde, så t. ex.
den tidigare nämnda russificeringen, kunde det aldrig bli tal om
någon sammanhållning. När Sovjet kom till makten erhöllo
nationaliteterna rätt att bilda egna republiker eller egna autonoma områden.
De skulle få behålla sitt eget språk och sin egen kultur, visserligen
med förbehållet att de måste bekänna sig till kommunismen. Denna
nya nationalitetspolitik har alltid från sovjetryskt håll spelats ut som
ett propagandanummer, som ett bevis för att inget folk behöver ge
upp sin egenart, om det händelsevis skulle komma på den tanken att
bli en del av Sovjetunionen (med hänsyftning på t. ex. Polen och de
baltiska randstaterna). Men nationalitetspolitiken medförde samtidigt
fördelar för Sovjetryssland ur inre synpunkt — genom att man
splittrade nationaliteterna i små områden minskades risken för att anti-
.527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
