Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Judepogromerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Judepogromerna
världens främsta polismakt behövt stå hjälplös, när synagogorna
stuckos i brand eller attentaten mot de judiska butikerna
iscensattes. Allra minst kan Goebbels ha behövt 15 timmar på sig att
»avblåsa» pogromerna. Tvärtom var en statlig antisemitisk
eruption väntad; resande från Tyskland hade redan före mordet i Paris
vetat berätta, att något »låg i luften». Tillvägagångssättet
rimmar sig också med den taktik, som den nationalsocialistiska
regimen både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt med förkärlek
brukat probera: man bearbetar avbidande opinionen i förväg, man
pressar anspråken i höjden, och slutligen har man med någon
yttre händelse som förevändning plötsligt och hårt slagit till.
På detta sätt synes även den sista aktionen mot judarna enligt
alla indicier vara ett led i det av diktaturerna med sådant
mästerskap drivna växelspelet mellan propaganda och opinion,
händelser och reaktion häremot.
Om syftemålet med aktionen kan man endast uppställa
hypoteser. En är den officiella: att regimen verkligen menar att genom
knäsättande av den otroliga straffrättsliga principen: en för alla
och alla för en, kunna bland judarna utanför Tyskland injaga
sådan medkänsla med judarna inom Tyskland, att de förra av
fruktan för nya repressalier mot sina rasfränder skola avhålla
sig från kampanj mot Tyskland. En annan hypotes är mera
sannolik: att Tyskland på grund av sina militära ansträngningar,
icke minst i samband med den tjeckoslovakiska affären, är i
skriande behov av pengar. En tredje hypotes — ej heller osannolik —
är, att Tyskland skulle känna sig av Miinchenöverenskommelsen
hindrat från att hämningslöst fullfölja sin penetration i Ost- och
Sydosteuropa, varför det genom en drastisk åtgärd velat
åstadkomma en rubbning av »vänskapen» med England för att på så
sätt erhålla fria händer för sin expansion. En fjärde hypotes
vore, att Tyskland ville begagna judefrågan som ett tillhygge i
den propagandistiska striden om kolonier, i den meningen
nämligen, att den nationalsocialistiska regimen skulle vilja visa upp
för ali världen, att avsaknaden av kolonier, dit judarna kunde
föras, skulle tvinga tyskarna till våldsamma inskridanden hemma
för judefrågans »lösning». Denna hypotes måste nog avskrivas,
sedan Tyskland uppenbarligen sagt blankt nej till projektet på
Eviankongressen att låta judarna få slå sig ned i landets
förutvarande kolonialområde i Tanganjika; efter vad man nu förstår,
kunde projektets realiserande möjligen skapa en lösning av den
606
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
