Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Judepogromerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Judepogromerna
tyska koloniseringsfrågan men absolut ingen lösning av
tyskarnas kolonifråga.
Det har löpt många rykten på sistone angående de inre
förhållandena i Tyskland i sammanhang med våldsdåden mot judarna.
Ett synes säkert: att det råder en motsättning mellan Göring,
trots att denne satt eller måst sätta sitt namn under
konfiskationsdekretet, och Goebbels, varvid den förre skulle representera
återhållsamheten, medan Goebbels ännu så länge åtnjuter den i
rasfrågor fanatiske Hitlers öra; härpå tyder bl. a. att rikskanslern
alltjämt enligt tidningarna upprätthåller förbindelser med den
nästan sadistiske överantisemiten Streicher. Det finnes kanske
skäl att fästa större avseende än hittills vid motsättningen Göring
—Goebbels i tysk dagspolitik; varken från Tredje riket eller andra
revolutionsländer äro urladdningar av personliga och ideologiska
motsättningar någonting obekant. Både den omvittnade bristen
på entusiasm hos tyska folket för ett krig mot Tjeckoslovakiet,
när krigets tilltänkta vinster ändock kunde inhöstas på fredlig
väg, och den av allt att döma stora kallsinnigheten bland de breda
lagren mot de sista judeförföljelserna antyda, att det finns
gränser även för en statlig propagandas förmåga att göra massorna
blint troende.
Den framgång för sina in- och utrikespolitiska mål, som
Tyskland hittills i accelererat tempo vunnit, synes ha förlett
diktaturregimen att spänna bågen för högt. Det måste vara otänkbart,
att aktionen mot judarna stärkt den inre fronten, vare sig det
gäller sammanhållningen bland souscheferna eller det gäller
vidmakthållandet av folkets okritiska förtröstan på ledningens
rättrådighet. Än mer har aktionen uppväckt ett världssamvete — som
trots allt ännu är en icke negligeabel faktor — och framkallat
en indignerad opinion i de mest skilda länder. U. S. A:s många
energiska protester äro härvid icke minst uppseendeväckande
fastän amerikanarnas behandling av negrerna minskar kraften i
deras moraliska harmsenhet. Än betydelsefullare både för
Tyskland och Europas fred kan bli, att den antisemitiska aktionens
våldsamhet ger den Chamberlainska utjämningspolitikens
motståndare i England en ökad chans till seger i det förestående
underhusvalet. Så mycket svårförklarligare ter det sig, att
våldspolitiken mot judarna igångsatts i det ögonblick, då Tyskland
och dess Pührer tillvunnit sig en exceptionell prestige även bland
människor, främmande för nazismens våldsåskådning, ja, t. o. m.
607
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
