Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Memelfrågan — en orientering. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Memelfrågan — en orientering
pen. Under efterkrigsårens ekonomiska kris skedde en viss
utvandring både till Tyskland (med begagnande av optionsrätten) oeh till
det egentliga Litauen. Särskilt under de sista årens uppblomstring
för staden Memel har denna sugit till sig folk både från
Memel-områdets landsbygd oeh från det övriga Litauen. (Till den
invandrande litauiska kontingenten höra de mellan ett och två tusen
personer, som de autonoma myndigheterna enligt pressmeddelanden nu
fråntagit rösträtt vid det förestående valet — att tala om ett beslut
att utvisa dem ur Memelgebitet torde dock vara förhastat.)
Däremot lär icke någon nämnvärd tysk invandring ha ägt rum efter
kriget, bl. a. emedan tio års vistelse i landet stadgas för erhållande
av litauisk medborgarrätt. Antagligen ha alla dessa vandringar
språkpolitiskt neutraliserat varandra, varför språkproportionen nu
torde vara ungefär densamma som före kriget.
Ehuru man först och främst måste hålla sig till
befolkningssiffrorna i aktuell tid, kan man ej alldeles bortse från den historiska
utvecklingen. I ett i Tilsit 1932 av pseudonymen Vydunas utgivet
arbete »Sieben Hundert Jahre deutsch-litauischer Beziehungen» får man
en synnerligen fängslande, om än ganska ängslande skildring av den
litauiska och härmed närbesläktade preussiska befolkningens hårda
kamp för sitt språk och sin kultur, först mot tyska orden, som
bemäktigade sig området 1274, och sist mot det Bismarckska Preussen.
Endast under några korta år vid 1400-talets början, under
nationalhjälten Vytautas den stores regeringstid, hörde området under
Litauen. (Som bekant härskade även Sverige under sex år, 1629—
1635, över staden Memel; en svensk hoppas dock livligt, att namnet
»Galgenbaake» på en plats i stadens närhet ej är ett minne från
svensktiden eller i vart fall ej det enda minnet därav.) Även om
Vydunas’ rikt dokumenterade framställning ej lämnats obestridd
från tyskt håll, kan det dock icke vara tvivel om att icke litauer
och preussare en gång i tiden fullständigt dominerat landet kring
Njemens mynning oeh att litauerna där varit utsatta för hotet att
liksom preussarna helt förtyskas; faktiskt har den gamla litauiska
befolkningen väster om Njemen till språk och kultur nästan
fullständigt germaniserats. Denna process har betingats bl. a. av två
faktorer: för det första har en planmässig tysk kolonisation skett,
särskilt efter pestens ohyggliga härjningar under det stora nordiska
kriget, 1709—1710, då den underkuvade befolkningen dog i
hundratusental och särskilt salzburgare, schwaber och holländare i
tiotusental ditlockades som »Ansiedler»; för det andra drevs i skolorna,
särskilt genom 1873 års preussiska skolförfattningar, samma
hänsynslösa förtyskningspolitik gentemot litauerna som i andra områden
gentemot polackerna. Siffermässigt kan resultatet av denna process
mätas däri, att litauernas antal i själva Memelområdet enligt officiell
tysk statistik sjönk från mitten av 1800-talet till tiden för
världskriget från ungefär ~l:>. till V2 av totalbefolkningen. Otvivelaktigt
pågick dock under den sista tiden en icke obetydande utvandring av
litauiska arbetare till det egentliga Tyskland. I striden om ur-
649
45 — 3877 7. Svensk Tidskrift 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
