Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 27 november 1938 - Det nya Europa (efter Münchenmötet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Orsakerna härtill äro i första rummet inrepolitiska. Främst yttrar
sig1 besvikelsen över Daladiers vacklan och dröjsmål med
begagnandet av sina fullmakter, en tvekan, som föga motsvarar hans nästan
diktatorsmässiga allyrer några dagar tidigare. Vidare har den nye
finansministern, Paul Reynaud (»den lilla pestråttan» enligt Action
frangaises blomstersmyckade vokabulär), väckt en ursinnig
förbittring på vänsterhåll på grund av sina beslutsamma försök att med
åsidosättande av folkfrontens trosartiklar sätta fart på den franska
produktionen. Det intressanta är emellertid, att Daladiers
förtjänster som fredens räddare ej tyckas räcka till för att besvärja denna
storm. I denna situation har Bonnet velat spela ut en trumf genom
sitt nya tysk-franska non-aggressionsavtal efter mönster av det
tyskengelska i München. Effekten återstår att se, och möjligen blir det
Berlin, som skördar vinsten i form av en viss kyla mellan Paris och
London. På sistnämnda ort förefaller nämligen avtalet föga
opportunt på grund av den anglosaxiska reaktionen mot de tyska
pogro-merna.
Tydligare är bakslaget efter München i England, där en rad
fyllnadsval visat oppositionens tillväxt och där den folkfrontsbetonade
radikalen och utrikesskribenten Vernon Bartlett lyckats erövra en
valkrets från regeringen just tack vare sitt utrikespolitiska program.
Att stämningen även inom regeringsblocket är högst blandad i fråga
om Chamberlains utrikes- och försvarspolitik, visa tidningarna och
parlamentsdebatterna snart sagt var dag.
Det är höjt över varje tvivel, att den tyska regeringen själv i högsta
grad har bidragit till denna förskjutning i den engelska opinionen.
Hitlers offentliga anföranden efter München hava samtliga varit
ytterst snäva mot England, förbigått Chamberlains ansträngningar
med tystnad och utpekat vissa framskjutna engelska politiker
(Churchill, Edén, Duff-Cooper och arbetarpartiets andre man,
Greenwood) såsom olämpliga för regeringsställning på grund av
förmenta krigiska böjelser. Detta bryska ingripande på ett område, där
man i England är ytterst känslig, har naturligtvis varit allt annat
än ägnat att förbättra relationerna mellan de båda germanska
stormakterna. Än olyckligare hava naturligtvis de senaste veckornas
ohyggligheter verkat. Den nationalsocialistiska mobbens av de
ansvariga myndigheterna tolererade och av allt att döma även anstiftade
pogromer och, kanske i än högre grad, riksregeringens egna juridiska
och ekonomiska åtgärder mot de tyska judarna — stamping
out-metoden tillämpad på en hel folkminoritet — kunde ej annat än göra
ett katastrofalt intryck i England, där man i utrikespolitisk debatt
sedan Gladstones dagar aldrig vädjat förgäves till de humanitära
känslorna. Den häftiga reaktion mot Tyskland, som amerikanerna i
skydd av Atlanten kunnat släppa lös, har också haft sin naturliga
återverkan i England. En första realpolitisk följd har varit, att
kolonifrågan, som syntes stå inför en lösning i godo, nu har råkat in
i en återvändsgränd. Engelska eftergifter till den nuvarande tyska
regimen äro åtminstone för åtskillig tid framåt uteslutna. Den tyska
665
46 — 38777. Svensk Tidskrift 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
