Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 15 december 1938 - En idrottsfilosof. Av E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bay ens frågor
Den som vuxit upp under idrottens genombrott bland
idrottsentusiaster och som senare bl. a. genom Idrottsbladets kontinuerliga
förmedling vidmakthållit intresset för denna stora folkrörelse, läser
icke »Stadion» för att bilda sig någon ny mening vare sig om
författaren eller ämnet. För de mottagliga är det med T. T:s bästa
artiklar som med Frans G. Bengtssons bästa essayer: de etsa sig var
och en på sitt sätt fast i minnet. »Stadion» blir för denna mottagliga
kategori främst ett minnesalbum, dit man då och då återvänder för
att på nytt uppleva det skildrade evenemanget eller det diskuterade
fallet. Nej, »Stadion» vänder sig företrädesvis till de många, vilkas
ungdom ej formats under intryck av idrottens anda. Antingen de
tillhöra de osakkunniga men idrottsvälvilliga eller de osakkunniga
men idrottsfientliga kunna de aldrig stöta på idrottens filosofi i
träffsäkrare, artistiskt elegantare och logiskt mera mejslade vändningar.
När idrotten som folkrörelse eller som mentalitet en gång i framtiden
skall skildras, blir denna bok ett av de viktigaste nutidsdokumenten.
Ingen har heller större förutsättningar att leverera detta än Torsten
Tegnér, i vilkens mångsidiga begåvning de musikaliskt lyriska, de
matematiskt analytiska, de vetenskapligt idrottsfackmannamässiga
och de från effektsynpunkt sett lysande polemiska dragen trängas
med varandra.
Ett kvartsekel som idrottsjournalist i Torsten Tegnérs
(självska-pade) ställning ter sig måhända för många som föga märkligt, ja
trivialt. Men hur många besinna verkligen, att Idrottsbladet läses
av mera ungdom än någon annan publikation i vårt land. Att tre
gånger i veckan få vägleda dessa massor är redan i och för sig
en stor uppgift för en svensk journalist. Att ha förmått dem att
regelbundet lyssna är en prestation. Att under årens lopp dessutom
tvinga fram sin egen person till en ställning som en idrottens
ojämförlige folktribun, talande än som kritiker till idrottsbyråkratien och
än som idrottens tolk till det utanförstående folket, torde ingen
annan idrottens pressman utomlands ha mäktat med. Faktiskt finnes
ej någon annan samtida folkrörelse i vårt land, över vilken en ensam
publicist har en sådan opinionsmakt som idrottsrörelsen resp. T. T.
Många och i synnerhet sådana, som blott ytligt äro förtrogna med
idrottsrörelsen, ha mycket att anmärka på T. T. Några hänga upp
sig på hans frodiga stilkonst, där själva konsten sannerligen dock
ej enbart ligger i kuraget att motstå hämningar; såsom alltid parat
till replik försvarar han sig själv mot dessa angrepp med att
hänvisa till Esaias Tegnér d. y:s liberala språkregler. Andra förar’ga
sig över de många ofta förbluffande uttrycken för den livskonst, han
odlat samt minutiöst och träget beskrivit; dock kan ingen gärna
bestrida, att denna utexperimenterade, både spartanska och frossande
livsstil successivt stegrat hans egen’ individuella prestationsförmåga,
liksom att självbeskrivningen ovedersägligen kunnat tjäna ett
pedagogiskt syfte. Många ha fäst sig vid tendensen till rättshaveri och
bristen på diplomatiskt skrivsätt, särskilt när ban dragit i härmed
mot vissa personer i Finland och Norge; onekligen kan hans advoka-
755
52 — 38844. Svensk Tidskrift 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
