Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Resning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RESNING
Det är tyvärr ganska sällan som båda parterna i en rättegång
känna sig belåtna med ett domstolsavgörande. I synnerhet är
detta sällsynt när Högsta Domstolen avgjort målet, ty antingen
har den där förlorande parten vunnit i lägre instans och då
finner han naturligtvis Högsta Domstolens ändring i hög grad
orättvis, eller också har han i tro på sin rätt gått ända upp till Högsta
Domstolen för att få ändring i en underrättsdom och då blir han
högligen besviken över att Högsta Domstolen ej delat hans åsikt
om underrättsdomens orättvisa. Belåten är han endast om han,
som ej sällan händer, gått vidare enbart för att vinna uppskov
med verkställigheten av underrättens dom, ty då har han ju
vunnit allt vad lian önskade.
Förlorande part borde naturligtvis inse, att människor icke
alltid kunna ha samma uppfattning i fråga om rättsreglers
innehåll och deras tillämplighet i det särskilda fallet eller vara ense
om vad som bör anses utrett och bevisat — eljest skulle ju
domstolar vara tämligen obehövliga och i deras ställe kunna utan
vidare träda den verkställande myndigheten. Men det är
mänskligt att den förlorande parten ej är mottaglig ens för en så
påtaglig sanning. Lätt kommer då på tungan det gamla talet om
rättvisans lotteri, vare sig högre rätt hävt en underrätts dom
— kanske på nytillkommet bevismaterial — eller en kollegial
domstol fattat sitt beslut med en svag majoritet. Även den mest
lojala part kan ej alltid avhålla sig från att komma med
uttalanden om rättvisans skröplighet, då han tänker på hur nära han
varit att vinna. Han har naturligtvis svårt att just då inse att
vore saken så klar att ej mer än en mening vore tänkbar hade
tvisten antagligen ej gått till process och i varje fall ej ända upp
till Högsta Domstolen.
Sedan den första känslan av missräkning lagt sig, böja sig väl,
får man hoppas, flertalet tappande parter med någorlunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0007.html
