Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Omstörtningarnas år — 1938. Av Torvald T:son Höjer, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omstörtningarnas år — 1938
Danzig böra väl betraktas som i sak avgjorda, ehuru naturligtvis
komplikationer kunna uppstå rörande själva
suveränitetsförhållandena.
Vid sidan av det central- och östeuropeiska dramat blekna
övriga storpolitiska förlopp bort, ehuru de för något år sedan skulle
hava varit nog för att hålla världen i olidlig spänning. Kriget i
Kina har hela året pågått med oförminskad kraft och skänkt
japanerna nya taktiska framgångar, bland vilka de viktigaste äro
intagandet av Hankau och Kanton. Det sistnämnda sätter den
engelska besittningen Honkong i en högst obehaglig ställning.
Krigets slutliga utgång är alltjämt osäker, då ingen torde kunna
bedöma, hur pass allvarliga anspråk det ställer på Japans krafter.
Likaså har det spanska sorgespelet uppförts ännu ett år. Vid
förra årsskiftet bjöd det på republikanernas överraskande seger
vid Teruel men visade sedan en lysande framgång för Franco,
som förde sina arméer fram till Medelhavet och avskar Madrid—
Valencia från landförbindelse med Barcelona. Krigets slut
syntes stå för dörren, men en republikansk motoffensiv vid Ebro vann
betydande framgångar, ocli under årets senare hälft har man fört
ett rent ställningskrig, tills Franco vid jultiden började en ny stor
och hittills högst framgångsrik offensiv mot Barcelona.
På en punkt i Europa har en viss avspänning inträtt. Edens
fall öppnade möjligheten för engelsk-italienska underhandlingar,
vilka vid påsktiden resulterade i ett avtal, följt av Englands
— och många andra staters — erkännande av Italiens nya
afrikanska »imperium». Tyvärr hava de normalare engelsk-italienska
förbindelserna under årets senare del kompenserats av ökad
spänning mellan Paris och Rom. Det med vissa förhoppningar
motsedda Rommötet i mitten av januari mellan Chamberlain och
Mussolini synes hava blivit resultatlöst, och Medelhavet tyckes
alltmer arta sig till ett stormcentrum.
Den »fred i vår tid», som Chamberlain trodde sig hemföra från
München, visade sig snart vara en hägring. Den ukrainska
frågan ocli Italiens krav på Frankrike hota med nya urladdningar.
Tysklands kolonikrav äro alltjämt icke tillfredsställda. Hitlers tal
efter München och framför allt de ohyggliga judeförföljelser, som
i november slogo världen med fasa, visa en till synes minskad
beredvillighet på tyskt håll till vänskapliga och korrekta
förbindelser med de anglosaxiska stormakterna och en — efter de före-
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
