Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Omstörtningarnas år — 1938. Av Torvald T:son Höjer, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torvald T:son Höjer
gående världshändelserna ganska väl motiverad — benägenhet
att endast taga hänsyn till Tredje Rikets egna maktmedel och
önskemål. • Chamberlains senaste anföranden och vissa uttalanden
i den engelska regeringspressen tyda på att man i London snart
anser sig hava prövat nog av en samförståndspolitik av så ensidig
beskaffenhet och är sinnad att gripa till andra metoder,
vartill enligt upprepade yttranden av premiärministern Englands
resurser numera äro fullt tillräckliga. Det må tillåtas dem, som
följt Englands ord och handlingar sedan 1935, att ej ännu känna
sig fullt övertygade av dessa karskare tonfall i London. Säkert är
emellertid, att under nuvarande förhållanden ett välrustat
England är av den mest överväldigande betydelse för bevarandet av
många mindre staters fulla oberoende.
Horisonten ter sig vid 1939 års ingång mörk, kanske mörkare
än förut. Men det finns dock ännu ingen anledning till
desperation men väl till vaksamhet och andlig och materiell beredskap.
Det är tänkbart, att Tysklands styresmän efter sina stora
framgångar 1938 finna skäl att med fördubblad energi vända sig till
det inre uppbyggnadsarbete, som i många fall redan givit så
beundransvärda resultat. Men det kan också hända, att expansionen
efter tjugotalets yttre tryck ännu ej är avslutad, och i så fall
får det ej förbises, att prestigeskäl i händelse av hårt motstånd
kunna vända maktutvecklingen i en riktning, där hindren äro
mindre betydande. I detta sammanhang böra ej sådana symtom
förbises som den ivriga nationalsocialistiska propagandan i det
ur denna synpunkt ganska liårdarbetade Schweiz och den tyska
pressens tidvis ytterst skarpa utfall mot Holland.
Mot de tyska maktutvidgningar, som under året ägt rum, finns
i sak föga att invända. Österrike och Sudetlandet äro gammal
tysk mark, som med historiens, traditionens, nationalitetens samt
det ekonomiska ocli kulturella livets tusentals rottrådar äro
förenade med Tyska Riket. Det finns ej heller något tvivel om att
de 1918—19 mot befolkningens övervägande önskan hindrades
förena sig med moderlandet och om att den tjeckiska regeringen
haft föga heder av sitt regemente i Sudetlandet. Det är endast
djupt att beklaga, att icke dessa Versaillesfredens misstag för
länge sedan hava rättats vid förhandlingsbordet. Dessa tyska
länders förening med Tyskland skulle i ocli för sig snarast hava varit
ägnad att väcka uteslutande glädje i Norden, om den ej hade varit
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
