Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 jan. 1939 - Jordbrukspolitikens dilemma. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befolkningskommissionen, samtidigt som levnadsstandarden höjes,
stimulera efterfrågan och stabilisera lantbruket.
Systemets verkan för lantbrukets del kan träffande betecknas
såsom dumping inom landet. Den marknad som man för varor till
nedsatt pris länge sökt utom landet och under växande vanskligheter,
har man i själva verket redan inom landet, om man blott dirigerar
varorna dit, där de bäst behövas, men där ej kunna köpas.
Men har man såsom befolkningskommissionen gjort tagit till
utgångspunkt för jordbrukspolitiken att oskadliggöra de överskott av
jordbruksprodukter, som marknaden ej kan absorbera, kan man
tydligen ej fortsätta med att uppmuntra en produktion, som leder till
nya överskott. Nya jordbruk kunna blott försvåra den omläggning
av jordbrukspolitiken, varom här är fråga. Att ytterligare
intensifiera egnahemsrörelsen är därför oförenligt med åtgärder mot
överproduktion.
Den svårighet det emellertid i fråga om dessa överskott särskilt
gäller att övervinna, är att begränsa dumpingen till de mindre
köpkraftiga avnämarna, så att de välsituerade ej bli delaktiga av en
statshjälp, vilkens verkliga räson är att höja de mindre bemedlades
köpkraft. Tyvärr märker man flerstädes en tendens att, med
överkorsande av den bärande principen, etablera jämlikhet, där just
skillnaden är problemets krux. Karaktären av fattighjälp kan man ändå
aldrig överskyla med välmenande talesätt. Över huvud taget är det
nog icke någon god maxim att bemantla ett i sig beklagligt
sakförhållande med termer, som försvåra uppfattningen av sakförhållandet.
Behovet för de mindre bemedlade av understöd kommer man ej ifrån
genom att dölja dess verkliga innebörd och fingera en jämlikhet, som
ej existerar. Det gäller med andra ord att målmedvetet och öppet
avpassa hjälpen efter behovet, så att den inom en given kostnadsram
blir så effektiv som möjligt. Och att på samma gång lägga ett så stort
plus som möjligt till efterfrågan efter överskottsprodukter.
För jordbrukspolitiken betyder synbarligen
befolkningskommissionens nu framlagda förslag en stor vinst, även om utformningen på
många punkter måste bliva en annan. Hjälpen till jordbrukarna
måste lämnas genom rationellare konsumtion, den väg, som mest
överensstämmer med det ekonomiska livets gång. Och den sållning
av mindre bärkraftiga jordbruk, som utvecklingen oavvisligen
kräver, fördröjes ej onödigtvis. Vad som vidare återstår är åtgärder för
att upptaga den bortgående arbetskraften. Emigrationen är slut. Men
utvandringen från jordbruket pågår, ehuru mindre märkbar, då inga
statliga gränser överskridas. Det vore dårskap att förbjuda den. Man
måste därför kanalisera strömmen.
Curt Rohtlieb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
