Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms blodbad och det svenska unionspartiet. Av Rudolv Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf Bergström
mådde han föga eller intet uträtta med vapenmakt. Själv skall
Kristian II, om man får tro Olaus Petri, åtminstone vid ett
tillfälle lia sett mycket svart på situationen. I själva verket var
det rådspartiledarna, som genom sitt inflytande och sin
övertalningsförmåga till sist bragte rikets nycklar i konungens händer.
En stor del av allmogen hade sålunda vunnits tack vare biskop
Mattias’ av Strängnäs oförtrutna agitationsverksamhet, medan
Hemming Gadli blev den som lyckades förmå Kristina
Gyllenstierna ocli Stockholms försvarare till dagtingan. Av de båda
prelaterna hade biskop Mattias framstått som 6-marstraktatens
främste tillskyndare, och hans i ett samtida aktstycke bevarade
kritik av Stureregimen lämnar intet övrigt att önska i fråga om
skoningslös skärpa. Vad doktor Hemming beträffar, hade han
redan omkring 1514 trätt i opposition mot unge herr Stens
regeringsmetoder.
Utan de båda nyssnämnda partiledarnas bistånd hade tydligen
utgången av Kristian II :s svenska företag varit mer än
tvivelaktig. Konungen har av allt att döma insett detta, ocli så länge
huvudstadens portar ännu icke öppnat sig för honom, undvek han
att komma i konflikt med rådspartiet. Det kan vara värt att
observera, att de den 5 sept. i samband med Stockholms dagtingan
utgivna amnestibreven icke utfärdats av en maktfullkomlig
konung utan — i full överensstämmelse med Uppsalakonstitutionen
— »efter vårt älskelige Sveriges rikes råds råd».
Men i och med Sturepartiets kapitulation, varigenom Kristian
fått alla maktmedel i sin liand, upphör konungens
hänsynstagande till rådsoligarkien. Det förnämsta hindret för hans fulla
maktutövning var numera traktaten av den 6 mars — som vi
minnas en frukt av just unionspartiets statskonst. Väl i
besittning av huvudstaden inriktade Kristian II sin strävan på att
utplåna Uppsalakonstitutionen. Redan den 7 sept. togs det första
steget, som tog sikte på stadgandet, att rikets slott och fästen
skulle hållas till riksrådets hand. Nu förmåddes Gustaf Trolle
och de övriga rådsherrarna att till konungen överantvarda
Stockholms stad och slott »uti en fri ocli obehindrad slottslove till hans
nådes troer liand att bliva och hållas för en väldug konung över
allt Sveriges rike». Viktigast var emellertid medgivandet, att
slottsloven i händelse av konungens frånfälle skulle övergå till
hans arvingar, i första hand äldste sonen, prins Hans.
Den sålunda inledda politiken fullföljdes konsekvent av monar-
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
