Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms blodbad och det svenska unionspartiet. Av Rudolv Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad och det svenska unionspartiet
ken och hans danska rådgivare, bland vilka Sigbrit och hennes
gunstling Didrik Slagheck spelade den förnämsta rollen.
Slutstenen lades de sista dagarna av oktober, då rådet och ständerna
förmåddes proklamera Kristian II som Sveriges rätte arvherre
och konung — utan föregående val.
För att förstå den verkliga innebörden av det skedda, måste
man hålla i minnet, att »arvrike» vid denna tid var liktydigt
med absolut monarki. Genom arvrikesförklaringen av den 31 okt.
hade Uppsalaförfattningen med ens satts ur kraft, och därmed
hade också rådspartiets författningspolitiska strävanden
definitivt lidit skeppsbrott. Sturediktaturen hade efterträtts, icke av
den åtrådda rådsoligarkiska regimen, utan av ett kungligt
envälde.
Att Trolle och de andra rådspartiledarna varit givna
motståndare till arvriket är således ganska säkert. Men man får därför
icke taga för givet, att detta motstånd övervunnits med tvång
eller hot. Andra medel att påverka unionspartiet i önskad
riktning hava nämligen icke saknats. Främst bör i detta sammanhang
den Sturepartiet medgivna amnestien uppmärksammas.
Nödvändiggjord av det för konungen ogynnsamma militära läget, hade
den likväl redan tidigt motarbetats av rådspartiets klerikala
flygel. I sin slutgiltiga för såväl konung som råd i lika måtto
fullt bindande form stängde amnestibreven av den 5 sept. vägen
icke endast till den av Trolle säkerligen önskade räfsten med
motpartiet. Då den även omöjliggjorde resandet av
ersättningsanspråk mot unge herr Stens arvingar och anhängare, bortföll
därmed också utsikten att återupprätta kyrkans under
Stureregimen upprivna ekonomiska maktställning. Kristian II har
således kunnat locka de svenska prelaterna med
septemberamnestiens upprivande som kompensation för arvrikets införande.
När Trolle den 7 nov. krävde straff över sina fiender och framför
allt en skadeersättning till det enorma beloppet av över en
million lödiga mark silver, — till jämförelse kan nämnas, att
svenska statens sammanlagda årsinkomst i början av 1530-talet
uppgick till högst 100,000 mark — skedde detta uppenbarligen i
förlitande på konungens tidigare avgivna löfte. Vad den senare
angår, låg det självklart i hans intresse att effektivt
oskadliggöra de ledande krafterna bland dem, som motvilligt och kanske
endast tillsvidare fogat sig i den nya ordningen.
Septemberförlikningens öde kunde nu anses vara beseglat, då den, som vi fun-
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
