Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms blodbad och det svenska unionspartiet. Av Rudolv Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad och det svenska unionspartiet
vad här ovan utretts, liar detta i så fall skett efter beslutet om
kättarprocessförfarandet och alltså efter framkomsten av 1517
års brev.
Den andliga domstol, som den 8 november sammanträdde i
Stockholms slott var sammansatt av ärkebiskopen, biskoparna
Jens Anderssen i Odense, Hans Brask i Linköping och Otto
Svin-hufvud i Västerås, vidare ärkedjäknen i Strängnäs, den från
Gustaf Vasas historia välbekante Laurentius Andreæ, domprosten
i Uppsala Jöran Turesson (Tre rosor) samt doktorerna Peder
Gallé och Erik Geting, den förre scolasticus, den senare officialis
i Uppsala, m. fi. Gustaf Trolle och hans anhängare hade, ehuru
av ekonomisk-politiska skäl motståndare till kättarprocessen, intet
annat val än att avkunna en fällande dom. leke så att förstå,
som skulle domstolens ledamöter nödvändigtvis ha varit föremål
för tvång eller tryck från konungens sida. Kristian har in i det
sista vetat försäkra sig om ärkebiskopens och kyrkomännens
medverkan genom att använda sin vanliga taktik — frikostiga löften.
Under meningsutbytet med Trolle skall ju konungen enligt de tre
Uppsalakanikernas relation hava förespeglat denne »att honom
skulle ske fyllest för hans skada och orätt i allehanda måtto».
I den givna situationen bestod ärkebiskopens enda utsikt till det
åtrådda skadeståndet i hoppet, att Kristian, trogen sitt löfte,
skulle utlämna de dömda kättarnas egendom. Under sådana
omständigheter återstod endast att fälla den önskade domen. — Vill
man hava bevis på frånvaron av yttre tvång på de andliga
bisit-tarna, är det tillräckligt att taga del av den relation, som tre av
dessa, Jöran Turesson, Peder Gallé och Erik Geting, kort före
konungavalet 1523 på befallning överlämnade till Gustaf Vasa.
De tre kanikerna förneka helt enkelt, att någon kättarprocess ägt
rum och hava till ocli med vågat påstå, att »icke utgick där någon
dom eller sententia», trots att en av dem, domprosten Jöran
Turesson, satt sitt sigill under kättardomsurkunden! Man kan
tillfullo instämma i Ahnlunds omdöme, »att saken på något sätt
varit tvetydig eller sjuk».
Trolle uppnådde emellertid sina syften endast på den punkt, där
hans intressen sammanföllo med konungens, d. v. s.
vedergällningen mot Sturepartiet. Men i övrigt hade hans och rådspartiets
politik resulterat i ett katastrofalt misslyckande.
Uppsalaförfattningen av den 6 mars hade utplånats av arvrikesförklaringen,
och medelst kättarprocessen hade strävandena att ekonomiskt
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
