Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Svensk prosadiktning 1938. Av Elof Ehnmark - Birger Beckman: Häradshövdningen blir diktator - Harald Beijer: Dynamit - Gösta Sjöberg: Träblåsarna sätta in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
position. Från sin socialistiska utgångspunkt sluter han sig till den
väpnade demokratiens vapendragare, beredd till skoningslös strid mot
diktatur ocli tvångstänkande. Han har äntligen fått sin barrikad att
kämpa vid. Artistiskt sett ger romanen utslag av tidens nervtillstånd
inför det ständigt lurande hotet. Förf. visar också prov både på sin
satiriska talang och sin förmåga att analysera själstillstånd, men
den dubbelbottnade kompositionen ger ofta ett suddigt intryck och
det människomaterial, som samlats, ofta sjaskiga och småskurna
typer med ett obotligt begär att trassla in sig i allsköns härvor av
futtigaste beskaffenhet, är inte av det representativa slag eller det
intresse, som man väntar sig i en bok av denna läggning.
Tidslägets beskaffenhet har även lockat till framtidsskildringar.
En sådan är Birger Beckmans Häradshövdingen blir
diktator, som friskt fabulerar om den kommande världsbranden och
om den svenske Mussolinis framträdande, storhet och fall. Förf.,
som sett fascismen på nära håll, har väl särskilt velat skildra den
psykologiska förvandlingsprocess, som försiggår hos en människa,
vilken lika mycket genom händelsernas ingripande som egen förmåga
att hålla sig framme tillvällar sig den absoluta makten och i allt
högre grad drivs att identifiera sin egen ställning ined rikets välfärd.
I detta har dock förf. inte förmått gå särdeles på djupet och det har
tydligen roat honom mera att med journalistisk fart skildra de stora
våldsprocesserna. Boken kan därför närmast betecknas som en
thriller 0111 Europas framtid och som en sådan är den också försedd med
happy end.
De allmänmänskliga moraliska problemen, aktuella i varje
tidsålder, frågorna om rätt och orätt, utgöra den patetiska drivkraften
till Harald Beijers författarskap. I Dynamit varieras temat på
nytt. Här ställs rätten mot samhället, den abstrakta, mekaniska lagen
mot den sanna moralens, den vidsynta människokärlekens
försvarslöshet. Berättelsen om den unge, enligt förf. jämförelsevis
oskuldsfulle dynamitarden, som kommer på bättre tankar och söker börja
ett nytt liv men blir förföljd av det igångsatta rättsmaskineriet och
går till spillo som samhällsmedlem, kan emellertid inte sägas vara
någon övertygande demonstration. Den brister i psykologisk
trovärdighet, man upptäcker tendensiösa felteckningar, viktiga led i
själsskildringen slarvas bort och figurerna äro alltför tydligt
tillrättalagda för tesen. Helt misslyckad är den parallellhandling, som
tillfogats för att ytterligare visa, hur rättsförfarandet bryter ned en
ömsint och ädel människa. Beijer har sin styrka i ett äkta patos och
en frodig fabuleringslust, sin svaghet i den stilistiska utformningen
och den onyanserade psykologien. I »Dynamit» är det dessa negativa
sidor som dominera.
Den vanliga borgerliga svenska vardagsvärlden har naturligtvis
också haft sina skildrare under året. En rätt typisk representant för
sådan borgerlig realism är Gösta, Sjöberg, som med sin andra roman,
Träbiåsarna sätta in, med en halvt kollektivartad teknik låter
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
