Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Svensk prosadiktning 1938. Av Elof Ehnmark - Gertrud Lilja: Så leva vi - Walter Ljungquist: Resande med okänt bagage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
invånarna vid ett fingerat Karl XI:s Torg’ i Stockholm konfronteras
med varandra. Han får därmed tillfälle att skildra olika typer och
yrkesutövare från tjänstemanna- och tidningsvärlden till
hantverkare och tjänstefolk, och det visar sig, att han känner dem väl
allesamman. Förf. besitter vidare en blid humor och har ett varmt hjärta
för den tappra uthållighet, som vardagens människor ofta bli tvungna
att härda sig med. Men han har svårigheter med själva berättandet.
Han är mångordig och omständlig, han doeerar och undervisar och
ställer sig ofta i vägen för sina diktade figurer, vilka först så
småningom tillåtas leva på egen hand.
Gertrud Liljas Så leva vi har också huvudhandlingen förlagd
till borgerlig miljö, en lektorsfamilj i en landsortsstad. Berättelsen,
som handlar 0111 ett äktenskap som går i kras, är en predikan om
pliktkänslans och uthållighetens värden. Skildringen är på sina
ställen inte tillräckligt psykologiskt motiverad och ibland skymtar
konstruktionen alldeles för tydligt fram. Men romanens betydelse ligger
inte i gestaltningen och intrigen utan i den livs visdom, som Gertrud
Lilja förmår ge. Här finns en moralisk värdering utan trånghet och
pjunk men bärkraftig och stark i sitt ansvarsfyllda allvar. Gertrud
Lilja är klarsynt nog att kunna lära och levnads vis nog att kunna
trösta även i en roman, som inte hör till hennes mest fullödiga.
Flertalet av de 1111 nämnda författarna har givetvis tagit starka
intryck av den moderna psykologien och de psykoanalytiska lärorna.
Men de begränsa sig inte till själsskildringen i och för sig. Det finns
emellertid en roman, som så gott som belt rör sig kring själslivets
subtilare nyanser, ehuru fortfarande med borgerlig miljö och till det
yttre vardagliga händelser. Det är Walter Ljungquists Resande
med okänt b a g a g e. Ljungquist är romantiker både som
naturskildrare och psykolog. Det är betecknande, att romanen har en lång,
rekapitulerande avdelning, där bokens jagperson söker analysera upp,
vad som dolde sig bakom relativt vardagliga händelser och
upplevelser under en föregående sommar. Förf. engagerar sig nämligen så
gott som helt i detta avlyssnande av stämningsintryck, av
halvmedvetna eller intuitiva reaktioner och nästan glömda minnen av
föregående känslor och aningar. Han söker tränga in till det allra
irrationellaste i själslivet, till de instinktiva attraktionerna och
repulsio-nerna människor emellan. Naturstämningen blir av samma art.
Halvdagrarna, mystiken, de musikaliska intrycken dominera. För
att kunna få fram allt detta har Ljungquist utbildat en stilkonst,
som äger sin förtjänst i det finstämda valörmåleriet men också lätt
blir överarbetad och alltför detaljrik. Hans förkärlek för
ordbroderier gör också, att läsaren i fråga om själva händelserna hinner i
förväg och mycket tidigare än avsett gissar sig till, vad som döljer
sig bakom den mystiska damen i boken och är orsaken till hennes
levnads tragik. Det subtila riskerar i denna roman att slå över till
det utstuderade, den kan verka anspråksfull och skriven blott för
»the happy few» men den visar också prov på en högt uppdriven
analytisk skicklighet.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
