Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kan historismen övervinnas? Av J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. Eklund
ett ideal som bestämmer tanke, liv och handling. Men det betyder
att det är ett konkret ideal, bestämt på alla punkter genom valet,
just genom valet av det som är riktigt, sant, rätt, gott, ädelt,
skönt. Men dessa i idealet ingående och livet bestämmande tankar,
övertygelser, krafter, syften, de äga alla, om jag ser på det
levande konkreta innehållet, sitt stoff, sitt »material», ja ofta också
sina formella gestaltningar, var? Jo, inom historien. Jag kan
bruka andra ord. Jag kan från kristen ståndpunkt säga: ur
uppenbarelsen, ur bibeln, ur evangeliet o. s. v. Oftast kan den
kunnige klart visa upp den punkt i historien, där sanningen,
budet, trostanken, samhällselementet, den första upptäckten, den
visionära ingivelsen trädde fram i historien.
I detta sista konstaterande ligger betydelsen av sådant som
kyrkans och de kristnes hänvisning till händelsekedjan från
Sinai till Golgata, till personer som Paulus, Johannesevangeliets
författare, till Augustinus och Luther, till bibel och psalm och
katekes. Och från dessa enkla antydningar om det verkliga
förhållandet skall ingenting i världen avskräcka oss. Än mindre från
hänvisningen till honom från vilken vi fått vårt kristna namn.
Den sedan 150 år gängse litterata och journalistiska jargongen
skall härvidlag icke det minsta bekymra oss. Det är fegt att vika
för sådant.
Än mindre skola vi dölja, att vi icke kunna ställa oss i någon
slags bekännelsekyrka lik den som vädjar till Voltaire och
Rousseau och profeter som Goethe, Byron och ryssarna. Än mindre
till en heroskult inför revolutionsmännen från Mirabeau och
Danton och Robespierre till Marx, till Lenin och Stalin. Men lika litet
till kulten av Napoleon och sådant statsväsen som de nutida
diktatorerna kräva och förkunna. Själva den »totala» statskulten är
för oss hedendom. Och den mänskliga snillekulten likaså. Valet
i denna klart avgörande mening är endast ett fortsatt och förnyat
upprepande av det val, under vilket Kristus ställde sitt folk och
som ban genom sin Andes makt ställde fram för folken.
Kristendomen i sin faktiska verklighet såsom personligt och samhälleligt
liv har här aldrig varit likgiltigt »tolerant». Den har bedömt allt
och dömt det okristliga. »Toleransen» har mest varit ett lata
själars och andligt avtynande samfunds sömnmedel, där det icke
varit det ondas täckmantel för att ostört få verka sitt verk.
Man dragé sig ej heller för att erkänna det sekundära, de små
ända in i det egna individuella livet sig sträckande förmedlande
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
