Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kan historismen övervinnas? Av J. A. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faktorerna. Däri ligger vår rätt och plikt att andligen leva på
arvet i vår kyrka. Och har det närmast nått oss från vår mor och
vårt hem, från prästen i min kyrka och skolmästaren i min
barndoms skola, eller från någon Maja i Korsmaden, det skall
erkännas, om det är sant.
Men å andra sidan är det även inomkristliga och inomkyrkliga
val som vi kanske icke kunna underkasta oss. Och då skola vi
öppet vidgå detta. Om man icke kan bli schartauan eller i en viss
form frireligiös eller gå igenom någon annan kyrkligt eller
okyrkligt eller engelskt konstruerad silapparat, så skall man
erkänna detta. Den som i dylikt icke kan och icke vill göra ett
val, han har rätt att icke göra det. Om då det kristna ärenamnet
förvägras — låt det gå! Sådant dör man icke av, ej ens andligen.
Och även om det kommer en stundom framträdande kristen
purism som menar, att alla sådana »blandningar» och synteser i
historien som Augustini förening av kristna och antikt-filosofiska
elementer eller sådana som stundom skett i kristen teologi och
kristen filosofi, så hävda vi icke blott såsom en rätt utan såsom
en plikt att erkänna det riktiga, det sanna, det goda, varifrån det
än har kommit eller kommer. Det gäller även här att de
»synteser» som en gång historiskt hava ägt rum icke kunna eller böra
utan vidare göras omintet i kyrkoliv och folkliv och
vetenskapligt liv. Och även där äro vi ofta i stånd att säga varifrån i
historiens och det andliga livets värld vi hava fått det. Och om
ganska mycket sådant säga vi evangeliska och germanska kristna
öppet och klart: vi vilja icke släppa det. Det eller det har jag
fått från Sokrates, från Platon, från Sofokles, från Dante, från
Shakespeare, från Kant, från Geijer, från Wikner, från Tegnér —
jag erkänner det öppet. Och vem kan undgå att hava tagit
intryck av naturforskningen från Newton till nu? Och i själva det
faktiska och praktiska politiska liv som vi, svenska kvinnor och
män, leva varenda dag, »i frihet och under ansvar», däri ana vi på
alla punkter underbara arv både från Israel och Hellas och Rom,
ja även från germanska och svenska fäder i oräknade led. Det är
därvid icke alltid lätt att säga varifrån det ena eller andra har
kommit. Men nog borde vi svenskar som leva ett fritt kallelseliv
i vår kyrka och vårt folk sedan vårt barnsliga medvetande först
vaknade — nog borde vi tacka Gud för att vårt liv och Sveriges
liv blivit vad det är och tacka Gud för livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
