Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Gymnasieproblem. Av Ivar Sefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gymnasieproblem
att förmena den växande ungdomen de arbetsfria söndagarna eller
öka vardagsarbetet utöver det nuvarande. En gymnasist liar i
medeltal 40 timmar i skolan ocli dessutom ett ganska väl tilltaget
hemarbete, som nog får skattas till mellan 8 och 10 timmar i
veckan. Han behöver också så innerligt väl både friluftsdagarna och
ferierna, särskilt som de senare i stor utsträckning måste användas
till praktik för det blivande yrket och till arbete med ämnen, som
vållat svårigheter under terminen.
De läxfria måndagarna skola vi således be att få ha kvar, likaså
terminernas lovdagar. Utan dem skulle nog arbetet många gånger
bli för koncentrerat. Enda möjligheten att få överensstämmelse
mellan det verkliga arbetsresultatet och undervisningsplanens
kurser är därför att i lämplig utsträckning beskära ocli omarbeta de
senare. Att överlämna denna uppgift helt åt de olika
ämneskonferenserna vore dock oförsiktigt. Om dessa, var och en på sitt håll
och efter eget tycke, finge beskära kurserna, vore det slut med
läroverkens enhetlighet.
Men, säger man kanske, om kurserna minskas, vad blir det då
av studentexamen? Studenterna komma ju i så fall att inte ha läst
vad de behöva för att kunna fortsätta sina studier vid universitet
och högskolor. Nej, det kan ju hända, men läroverken få numera
godtaga de kunskaper och snart även den bedömning, som deras
lärjungar få från folkskolan. Universiteten få väl göra på
motsvarande sätt. Det lönar sig i varje fall ej att »låtsas» större
kunskaper än dem, som studenterna kunna ha. Att öka arbetstiden
eller arbetsintensiteten i någon större grad får man nog betrakta
som uteslutet. Det enda nian kan göra är att genom en mer
ändamålsenlig organisation av arbetet återvinna en del av det
förlorade.
Under det att 1905 års läroverksstadga syftade till en bred
allmänbildning, ville 1927 års organisation redan i skolan förbereda
den kommande yrkesutbildningen. Lärjungarna skulle ej bara
allmänbilda sig, de skulle också specialisera sig för olika
levnadsbanor genom studier inom för dem lämpade ämnesgrupper. I detta
syfte skapades det differentierade gymnasiet. För något mer än
ett år sedan skrev jag i Sydsvenska Dagbladet ett par artiklar, där
jag sökte påvisa en rad svårigheter, som gymnasiedifferentieringen
förorsakat. Jag framhöll bl. a. att studentens allmänbildning
avsevärt försämrats utan garantier för att bristerna i
allmänbildningen kompenserats genom verkligt användbara fackkunskaper,
163
13 — 39207. SvensTc Tidskrift 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
