Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Gymnasieproblem. Av Ivar Sefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gymnasieproblem
nasiet och dess förhållanden än som kan förutsättas hos studenter.
Det förhåller sig nämligen så, att en stor del av det nuvarande
gymnasiets olägenheter är en följd av rent tekniska brister i dess
konstruktion.
Summan av undervisningstimmarna på det differentierade
gymnasiets timplan har gjorts avsevärt större än det antal
veckotimmar, som står till förfogande under skolans normala
undervisningstid. Det senare är högst 6 X 7, d. v. s. 42, den förra växlar på
realgymnasiet mellan 44,5 och 49 och på latingymnasiet mellan 52
och 55, om grekiskan medräknas, och mellan 45 och 48, om detta
ämne ej medtages. Följden härav blir, att ett visst antal timmar
måste antingen placeras »bredvid» varandra eller förläggas till
kvällarna. Den förra anordningen, som ju är att föredraga, kan
åstadkommas, om årsklassens val av ämneskombinationer är något
så när enhetligt. Ofta kan dock detta ej bli fallet, särskilt inte vid
stora läroverk, om ej rektor uppträder som diktator och förmår
lärjungar, som önska välja »mindre» kombinationer, att förena sig
med sina kamrater i de »större». En sådan press från rektors sida
är dock ganska tvivelaktig, då ju lärjungarnas fria val härigenom
blir starkt begränsad. Genom en sådan anordning beskäres
dessutom möjligheten för eleverna att välja behövliga tilläggsämnen.
Följderna visa sig i så fall snart genom en stark ökning av de för
lärjungarna ur flera synpunkter dyra fyllnadsprövningarna.
Vill man undvika dessa olägenheter, måste man, såsom skett
vid en del läroverk, förlägga de överskjutande timmarna till
kvällarna. Detta är emellertid i och för sig mycket olämpligt och vållar
stor förtret hos både lärare, lärjungar och föräldrar.
Kvällslektionerna hållas ju på tider, då en pojke av naturliga skäl måste vara
trött, och kunna ej ge samma resultat som förmiddagstimmarna. De
splittra dessutom hemarbetet — i vissa fall i oanad grad. De voro
osympatiska redan på den tiden, då vår generation satt på
skolbänken, men äro ännu otrevligare i våra dagar, då en stor del av
skolungdomen får resa långa vägar för att komma till skolan. För
somliga lärjungar kan en kvällslektion betyda en fullständigt
förstörd eftermiddag. De måste under hela dagen uppehålla sig på
främmande ort och där lia extrautgifter för t. ex. middag och
kunna först sent komma till sitt hem. Vad detta skall betyda för
arbetsron och arbetsglädjen är lätt att förstå. Den
omständigheten, att dessa kvällstimmar »kompenseras» av s. k. håltimmar
under den ordinarie arbetstiden, gör inte glädjen större.
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
