Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Gymnasieproblem. Av Ivar Sefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gymnasieproblem
gång på den lärda banan, dels ett lärjungematerial, som verkligen
kunde ha förutsättningar för självständiga studier. Med detta
skulle inan å det differentierade gymnasiet i åtminstone vissa
ämnen kunna lägga skolarbetet så, att det bildade en lämplig
övergång till studierna vid universitet och högskolor. Härigenom
skulle man också kunna inbespara så pass mycket tid för den
egentliga undervisningen, att man kunde få plats för timmarna
inom skolans schema men likväl ej behöva för den skull nämnvärt
beskära kurserna. Att de måste minskas av andra orsaker är en
annan historia.
Under förutsättning att man beskär timplanerna, så att alla
rimliga kombinationer få plats på skolans normala schema, kan man
således få bort en stor del av det differentierade gymnasiets
olägenheter. Man skulle kunna öka ämnenas antal och därigenom få
en smidig och användbar organisation. På det nuvarande
gymnasiet kan man ej ordna särskild undervisning för enstaka
lärjungar, och därför måste lärjungar vid de små läroverken komma
överens om något så när enhetliga val av ämnen. Vid de stora
läroverken föreligger en annan risk, nämligen att inte alla få plats och
att ingen undervisning kan ordnas för de överskjutande eleverna.
I förra fallet gäller risken både tillvals- och tilläggsämnen, i det
senare i regel blott tilläggsämne. I båda fallen blir emellertid
lärjungarnas fria val inskränkt.
Även på ett differentierat gymnasium med reducerat timtal
måste till följd av statsmakternas vällovliga sparsamhet liknande
risker finnas. De skulle dock bli avsevärt mindre, eftersom ett
sådant gymnasium måste bli billigare.
Många ha föreslagit, att differentieringen helt slopas och ersättes
av en ökad linjeindelning. Man har då tänkt sig, att utom de båda
nuvarande, latin- och reallinjen, skulle upprättas en nyspråklig linje.
Man skulle visserligen därigenom minska antalet valmöjligheter
men även, tänker man sig, tillförsäkra lärjungarna rätten att välja
den mest passande linjen och komma ifrån de tråkiga
samläsningarna mellan olika klassavdelningar. Detta är dock ingalunda
säkert. I smärre städer skulle man ej ha råd att inrätta alla tre
linjerna — vid vissa läroverk finns nu blott en linje — och säkerligen
skulle man av ekonomiska skäl tvingas att vid både medelstora
och större läroverk ha samläsningar.
Att tiden nu är mogen för inrättandet av en nyspråklig linje,
tror jag nog de flesta äro överens om. Såsom jag framhöll redan
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
