Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Gymnasieproblem. Av Ivar Sefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Sefve
vid rektorsmötet 1929 liksom i motion till 1934 års riksdag är det
meningslöst att tvinga nutidens gymnasister att antingen läsa
latin eller reallinjens matematikkurs. Däremot kunna meningarna
vara delade om sättet för den nya linjens tillskapande. Skall man
helt slänga det differentierade gymnasiet och inrätta tre
självständiga linjer? Eller skall man låta det nyspråkliga gymnasiet
komma till inom differentieringens ram i överensstämmelse med
den förhoppning, som 1927 års riksdag visserligen uttalade men
aldrig förverkligade? Det valet blir mycket lätt, om man ämnar
bibehålla gymnasieämnenas höga timtal. I så fall väljer man utan
tvekan uppdelningen efter tre fasta linjer. Annat blir däremot
förhållandet, om man beskär timtalet på ett förnuftigt sätt. Varje
lärjunge skulle då kunna läsa ett större antal ämnen. Man skulle
därigenom minska olägenheterna av differentieringen och likväl
bevara den smidighet och valfrihet, som är det differentierade
gymnasiets förtjänst. Linjeindelningen medför å andra sidan en
fasthet i konstruktionen, som har sina fördelar i fråga om
undervisningens uppläggning. Vid bedömningen härav får man dock
inte bortse från att även linjeindelningen måste föra med sig
risker för felval, som i regel bli svårare att reparera, och att den
fastare konstruktionen ej kan göra sig gällande vid alla läroverk.
En gammal erfaren rektor gav en gång ett råd till sin unge
efterträdare att lägga ned mycket arbete på skolans schema. »Kom
ihåg», sade han, »att det är ingenting, som kan så skada arbetet
vid ett läroverk som ett dåligt schema, och det finns intet, som
så bereder arbetsglädje och arbetsro åt både lärare och lärjungar
som en väl genomtänkt arbetsordning.» Har man erfarenhet från
skolarbetet, inser man, att rådet var mycket gott. Tyvärr ha
emellertid de nya stadgorna efter 1928 nästan omöjliggjort en rektors
strävan att bygga ett gott schema. Det är många omständigheter,
som bidragit härtill. I förbigående bör endast nämnas, att t. ex.
sådana bestämmelser som att ett ämne skall ha »2 timmar, varav
1 timme laborationer varannan vecka under halva läsåret» eller
»3,5 timmar, varav 1 timme laborationer under höstterminen» se
helt oskyldiga ut men kunna ställa till mycket obehag vid sådana
läroverk, där institutionerna äro i det knappaste laget.
Bland de förhållanden, som ha förstört schemat, intar emellertid
det differentierade gymnasiet en hedersplats dels på grund av sina
naturliga svårigheter, dels på grund av att bestämmelser från
olika tider ha skurit sig med varandra. Det måste bestå av om-
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
