Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Gymnasieproblem. Av Ivar Sefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gymnasieproblem
växlande fasta och valfria timmar ocli vimlar av samläsningar,
ibland mellan t. ex. avdelningarna a och b, ibland mellan b och d
och ibland mellan b, d, e och f. För att åskådliggöra, hur det kan
ställa sig skall jag taga ett exempel. Vid ett läroverk måste
lärjungar från icke mindre än 4 avdelningar läsa tillsammans i
specialmatematik. De lia således gemensam lärare i specialmatematik
men ha 4 olika lärare i allmän matematik. Vid skrivningar i
specialmatematik har man att välja mellan att antingen inställa
motsvarande undervisning i samtliga 4 avdelningar eller låta en
undervisning pågå, som specialmatematikerna ej få vara med om.
Båda möjligheterna äro beklagliga.
Svårigheterna ökades i hög grad genom de läxfria måndagarna.
Till dessa måste man först och främst söka förlägga så många
övningslektioner och laborationer som möjligt. Men
institutionernas begränsning och förvandlingen av den ena terminens
laborationer till den andra terminens lektioner sätta obevekligt stopp
för den möjligheten. Man måste därför taga sin tillflykt till
fler-timmesämnen men finner snart, att förrådet även på sådana har
sin gräns, och att somliga lärare undervisa endast i
tvåtimmars-ämnen. Resultatet av det hela blir därför, att man till sin fasa
finner det omöjligt att helt undvika dessa. Men, gör då detta så
mycket? Skall det vara nödvändigt med två läxor i ett
två-tim-marsämne? Nej — men just på det differentierade gymnasiet med
dess många skrivningar kan det genom oberäkneliga
omständigheter inträffa, att det kan dröja mer än en månad, innan klassen
får terminens första läxa.
Såsom jag redan framhållit, finns det ingen anledning i och för
sig att önska bort de läxfria måndagarna. De äro säkerligen till
stor glädje för den studerande ungdomen. Jag har här blott sökt
visa exempel på de förtretligheter, som uppenbara sig i
skolarbetet, när stadgan är mindre väl planerad än den borde vara. Jag
tar emellertid för givet, att tiden snart är mogen för en revision
av läroverken och särskilt då gymnasiet. Jag skulle därför vilja
framföra en stilla bön till dem, som makten hava, att se till att
den nya stadgan möjliggör en ändamålsenlig arbetsordning och
såvitt möjligt ej framtvingar slöseri med tid och arbetskraft.
Läroverkens lärjungar böra visserligen lära sig att arbeta ordentligt,
men det är myndigheternas plikt att tillse, att skolarbetet
organiseras på lämpligt sätt och att ej tekniska brister onödigt förlänga
ungdomens arbetstid och förminska dess arbetshåg.
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
