Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 26 mars 1939 - Arbetstidsregleringen för detaljhandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
kundexpediering- och övriga egentliga förberedelse- oeh
avslutningsarbeten intill fyra timmar i veckan, vilket ansågs motsvara handelns
genomsnittsbehov. Den princip, på vilken kommittéförslaget här
bygger, har sedermera godkänts såväl av Handelstjänstemannaförbundet
och Daco som av Handelsarbetareförbundet och LO, även om delade
meningar rått 0111 längden av den tid, som lämpligen bör anslås för
ifrågavarande arbeten. I riksavtalen för butiksbiträden äro
förberedelse- och avslutningsarbetena utan tidsbegränsning undantagna
från bestämmelserna om övertidsersättning.
Propositionens ståndpunkt i detta fall är desto mera
anmärkningsvärd som icke ens ett försök gjorts att utreda dess ekonomiska
konsekvenser för handeln, ß tt dessa måste bli betydande är ställt utom
varje tvivel, då propositionen väl får antagas förutsätta, att
köpmännen icke skola söka kompensera sig för de ökade kostnaderna
genom att sänka de fasta lönerna, ehuru dessa, även där
kollektivavtal gäller, i regel ha fixerats med hänsyn till de anställdas
skyldighet att utföra sedvanliga för- och efterarbeten. Utgår man i
likhet med kommittén från i genomsnitt fyra timmar i veckan för
nämnda arbeten — och lägre torde man knappast kunna räkna —
gör detta 208 timmar per år. Även om dessa timmar skulle ersättas
med blott ordinarie timlön, skulle det ändock vid en beräknad
ordinarie arbetstid per år av 2,500 timmar betyda en höjning av
detaljhandelns lönekonto med drygt 8 %. Då i propositionen uttalas, att
övertidsersättning bör utgå med högre belopp än den för vanlig
arbetstid bestämda, kommer höjningen, därest Kungl. Majrts förslag
antages, icke att stanna härvid. Att en så väsentlig rubbning av
löneläget inom detaljhandeln medelst statligt tvång skulle kunna
genomdrivas utan att leda till komplikationer av olika slag vore
nog alltför optimistiskt att tro.
Regeringsförslaget nöjer sig emellertid icke härmed. Man har gått
så långt, att man t. o. m. betagit arbetsgivarna och de anställda
möjligheten att överenskomma om den kontanta övertidsersättningens
utbytande mot motsvarande ledighet å ordinarie arbetstid. Rätt
härtill medgives i riksavtalen för butiksbiträden, oeh både kommittén
och de närmast berörda parternas sammanslutningar ha velat
bibehålla densamma. Det förhåller sig nämligen så, att
utbytesförfarandet blivit mycket populärt bland de anställda. I åtskilliga större
affärshus har personalen vid omröstning med stor majoritet uttalat
sig för övertidsersättning i form av ledighet. I propositionen
hänvisas till svårigheterna att effektivt kontrollera lagens efterlevnad,
därest ledighet skulle tillåtas såsom kompensation för övertidsarbete.
Med litet god vilja kunna nog dessa svårigheter övervinnas men
bortsett härifrån — spelar det ingen roll, att köpmännen och de
anställda och deras organisationer äro nöjda med anordningen1? Har
det ingenting att betyda, att de vid utbytesprincipens praktiska
till-lämpning hittills uppenbarligen själva kunnat bevaka sina intressen
på ett tillfredsställande sätt, eftersom något missnöje icke försports?
Kunde man då icke för en gångs skull låta kontrollsynpunkten träda
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
