Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Förtjänst, skicklighet och oväld. Av Natanael Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natanael Beckman
Syftet är klart. Den svenska staten önskar tjänare, som äro raka
i ryggen, som våga »rätt göra och frukta ingen utom Gud allena»,
som den medeltida domareregeln säger. Är det nu verkligen
troligt, att samma stat skulle vilja ställa ämbetsmannen utan
rättsskydd i ett fall, där i princip och i flertalet fall, fast kanske icke
alla, ämbetsmannens ocli statens intressen sammanfalla?
Tjänstebetänkandet betraktade en saklig, resp. rättvis
handläggning av utnämningsärender såsom en sida av »friheten», resp. en
konsekvens av i vårt land gammal rättsordning. Egendomligt är,
att parlamentarismen i viss mån avlägsnat oss från denna
uppfattning. Vid något tillfälle 1905 eller 1906 liade åtgärder
vidtagits, som hade sitt ursprung lios den nya läroverksöverstyrelsen
men godtagits av ecklesiastikministern. En av mina vänner var
inflytelserik medlem av regeringspartiet. Jag frågade honom, om
han icke ville föra saken på tal. Han delade i allo min mening
om åtgärdernas olämpligliet men tillade: »Det skulle jag göra, om
regeringen sutte säkrare.» Således, om regeringen har svagt
underlag, vågar man icke ta upp frågor om den form av
»förvaltningens renhet», som utnämningsfrågorna bilda. Skulle man
framställa frågan nu, skulle man antagligen icke få något svar alis,
men man skulle kunna läsa i den tillfrågades ögon: då regeringen
sitter så säker som nu, bry vi oss icke om dylikt. Och om man
själv vill svara, när överhuvud riksdagen bryr sig om dessa ting,
så blir nog svaret: endast om ett lämpligt tillfälle erbjuder sig
att fälla en misshaglig regering.
På tal om konstitutionsutskottets ställning må ännu en sak
påpekas. Om en enskild riksdagsman vill framställa en fråga, så får
han i de flesta fall ett hövligt ocb rätt uttömmande svar. Men om
riksdagens förnämsta utskott endast med den förseglade sedeln
avslår en anmärkning, som uppbäres av halva dess medlemsantal,
så stannar vederbörande statsråd på sitt ämbetsrum och anser
varje förklaring överflödig.
Författarna av 1756 års tjänstebetänkande hade säkert rätt, då
de gjorde gällande, att en saklig, vi torde nu våga säga rättvis
behandling av utnämningsärenden sammanhänger med den
uppfattning av frihet och rätt, som tillliöra vår arvedel. Med den
formalism, som också tillhör vår arvedel, sökte de förenkla
problemet genom att eliminera svårbedömda mon viktiga saker.
Traditionen har nog fortsatts, men man bör kanske ställa sig kritisk
till en åsikt, som gör gällande, att de underordnade myndigheterna
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
