Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2 maj 1939 - Engelsk-tysk handelskonkurrens. Av S. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor’
på Englands bekostnad. Det är andra demokratiska stater, som av
olika orsaker blivit lidande. Vad exporten från de sydösteuropeiska
länderna beträffar har visserligen Tyskland mer och mer börjat
framstå som deras avgjort viktigaste kund, men i Rumäniens och Ungerns
handelsutbyte ökade England under år 1938 sin relativa andel. De
sista månadernas politiska händelser i Centraleuropa komma dock
naturligtvis att kraftigt öka handelsutbytet mellan Tyskland och
Sydösteuropa, vilket i längden måste ske på bekostnad av England
antingen absolut i form av minskat kvantitativt utbyte eller relativt i
förhållande till Tysklands andel.
Om vi göra det tankeexperimentet, att Englands handel med
Sydösteuropa ginge helt förlorad, skulle England i runt tal räknat endast
mista en exportmarknad, till vilken den nu säljer för omkring åtta
millioner pund om året, samt en importkälla, varifrån det hämtar
varor för omkring sexton millioner pund. Detta visar, att problemet
från rent ekonomisk synpunkt är övervärderat och att England
knappast skulle kunna väntas vidtaga kraftåtgärder för att rädda denna
marknad, om det ej vore av strategiska skäl. Det är nämligen, för att
endast taga ett av länderna, föga angenämt för engelsmännen, att den
rumänska marknaden bindes alltför hårt vid den tyska, ty de tyska
kapitalinvesteringarna kunna medföra ett sådant faktiskt beroende,
att Rumänien vid ett eventuellt krig kan intvingas på tysk sida eller
förmås att mot långfristig kredit fortsätta exporten till Tyskland av
olja och jordbruksprodukter. Därtill kommer, att engelsmännen ej
kunna veta, var gränsen går för Tysklands Lebensraum och
Gross-wirtschaftsraum. Fältet ligger öppet för gissningar och det är
kanske troligt, att den i tysk spekulation ligger avsevärt bortom Bagdad,
varvid ej blott ett starkt ekonomiskt utan även ett starkt politiskt
hot är riktat mot det brittiska imperiet. Skulle däremot endast
handelsintressena vara avgörande, är problemet för England lättare att
lösa. Sydosteuropas handel skulle då ej riktas enbart mot Tyskland,
ty det skulle medföra en alltför otillfredsställande varuförsörjning.
Och det vore alltid möjligt att köpa Balkanländernas produkter, om
betalningsvillkoren äro bättre än de, tyskarna erbjuda, eller i sämsta
fall från ett reexporterande Tyskland.
Av skadeståndsbetalningarna hade Tyskland lärt den läxan, att
enda sättet att vara i stånd att exportera sådana varor till andra
länder, som dessa under ekonomiskt lönande förhållanden själva kunna
framställa, är att förbli dessa länders gäldenär. I internationell
handel ligger den ekonomiska makten ej sällan på gäldenärens sida och
politiskt inflytande åtföljer ofta ekonomisk makt. Tyskland befann
och befinner sig fortfarande i ett svårt dilemma på grund av den
relativa bristen på födoämnen och råmaterial, en brist, som accentueras
av upprustningsprogrammets stora andel i den tyska
hemmamarknadsindustriens produktionsresultat. Såväl den fortgående
militari-seringen som fyraårsplanens autarkiska strävanden ha fullständigt
förtagit en normal verkan av stegringen i index för
hemmamarknadsindustriernas produktion, vilket med 1928 som basår nådde sin
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
