Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2 maj 1939 - Engelsk-tysk handelskonkurrens. Av S. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor’
första topp 1929 med 101,i för att under 1932 sjunka till 54, varefter
det kraftigt stegrats till 111,i för år 1936 och 119,i år 1937. Stegringen
fortgår alltjämt. Index för exportindustriens produktion ligger
däremot avsevärt under 1929 års nivå, varför det är lätt att förstå, att
Tyskland skulle ha kunnat bli en utomordentligt viktig faktor i det
allmänna framåtskridandet, om det i stället inriktat eller kunnat
inrikta sig på exportindustri, och att en synnerligen gynnsam
behovstillfredsställelse skulle ha kunnat ernås, för alla i en sådan handel
ingående.
För Tyskland stodo två vägar öppna att likvidera importerade
varor och att säkerställa införselkällor. Den ena möjligheten var den
vanliga att betala kontant i främmande valuta eller guld till
världsmarknadspriser, den andra att söka utnyttja valutapolitiska
trollkonster i avsikt att åstadkomma direkt varuutbyte, varvid Tyskland
givetvis måste vara berett att betala något högre pris.
Kontantbetalning i fria valutor var ett knappast praktiskt alternativ, då det gällde
likvidering av mera betydande import, och Tyskland betalade därför
i spärrmark till för säljaren förmånliga priser. Såsom i ett föredrag
inför institutet för International Affairs i London sistlidne januari
och i den därefter följande diskussionen framhölls, medföra de av
tyskarna erbjudna höga priserna särskilt å spannmål en
korresponderande stegring i levnadskostnaderna och produktionskostnaderna
inom boskapsskötseln, vilket i sin tur i det långa loppet måste
försvåra exporten till andra länder och göra den tyska marknaden till
den enda lönande. Enär Tyskland numera framstår såsom
Sydosteuropas bästa kund, har det även lyckats förskaffa sig starkt
inflytande på den monetära politiken i därvarande länder och därvid
förmått uppnå en konstant övervärdering av sin egen valuta, vilket
underlättar betalandet av priser överstigande världsmarknadens. I
själva verket köper Tyskland praktiskt sett så billigt från
ifrågavarande länder, att det är i stånd att reexportera icke oväsentliga
kvantiteter till låga priser, varigenom det både förstör marknaden
för de producerande länderna och förskaffar sig främmande valuta,
något som underlättar inköp av sådant råmaterial, som ej kan
erhållas annat än mot kontantbetalning i fria valutor eller guld.
Soin Tyskland sedan flera år tillbaka haft en passiv handelsbalans
gentemot Donau- och Balkanstaterna, måste naturligtvis ett
hemtagande av de i Tyskland infrusna krediterna åstadkommas på ett eller
annat sätt. De mest tendensiösa skildringar i engelska facktidskrifter
ha sökt illustrera, hur Tyskland lyckats påtvinga sina kreditorer
skrivmaskiner och omoderna vapen samt t. o. m. olika slag av
Ersatz-varor. En mera sansad opinion avvisar dock dylika påståenden, ty
det är otänkbart, att även den allra svagaste nation i längden
skulle kunna tvingas vidbliva en handelsförbindelse, som endast
eller till huvudsaklig del ger den varor, som den ej önskar eller ej
kan använda ens för reexport. Självklart skulle handelstraktater ej
slutas mellan Tyskland och de ifrågavarande staterna, om ej
ömsesidiga fördelar stode att vinna. Om Tyskland blott med politiska
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
