Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2 maj 1939 - Engelsk-tysk handelskonkurrens. Av S. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor’
maktmedel kunde förmå dem att acceptera ett ofördelaktigt
handelsavtal, så skulle snart handelsutbytet av valutatekniska skäl snart
avtaga. Såsom förut antytts baseras betalningarna på spärrad valuta,
som endast har köpkraft i det egna landet. En rumänsk affärsman
betalar och erhåller likvid i sin egen valuta till eller från ett särskilt
av statsmakterna kontrollerat växelinstitut. Från de privata
affärsmännens synpunkt har detta ungefär samma verkan som
kontantbetalning, men om exporten blir alltför hög i jämförelse med
importen, vilket är aktuellt i dessa länders varuutbyte med Tyskland, måste
utbetalningarna genom statsverkets försorg till det egna landets
exportörer i längden ha samma verkan som en inflation. En dylik
verkan måste förr eller senare antingen utplåna betydelsen av den tyska
markens övervärdering eller medföra en devalvering. I bägge fallen
skulle resultatet bli att bättre konkurrensmöjligheter uppstode på
andra marknader än den tyska.
Om Tyskland skulle söka uppnå en liknande handelspolitisk
övermakt i norra Europa, som det förvärvat sig i sydöstra, blir faran
för den engelska utrikeshandeln avsevärt större. Handelsutbytet
mellan de skandinaviska länderna och England nådde under 1938 i det
närmaste upp till 109 millioner pund, och som bekant gör England
omfattande försök att öka sin export till dessa länder, vilket, om
avsikten bli verklighet, torde förhindra tysk exportexpansion i denna
riktning, såvida ej världshandeln mot ali förmodan helt generellt
skulle öka. Däremot har Tyskland säkerligen erhållit ett mycket
starkt försprång på den spanska marknaden, varvid även ideologiska
motiv spela fördelar i tyskarnas händer.
Hittills har här huvudsakligen sysslats med följderna för England
av Tysklands försök att säkerställa sin import och svårigheter att
likvidera denna. Större och allvarligare problem erbjuda de tyska
strävandena att expandera exporten. Engelsmännen tala därvid
gärna om »fair» och »unfair» konkurrens, varvid de sällan sträcka sig
längre i välvilja än till att beteckna en viss exportstimulerande
åtgärd såsom »not unfair». Såsom »unfair» måste förnuftsmässigt varje
oekonomisk konkurrens betecknas, särskilt om den — utan att kunna
hänföras till en av produktionstekniska skäl lönande dumping —
tar formen av ett ej blott tillfälligt försäljande av varor avsevärt
under produktionskostnaderna, en metod som en diktatoriskt styrd
stat kan tillgripa i avsikt att förvärva främmande valutor. Såsom
unfair konkurrens måste likaledes anses återförsäljandet av
importerade varor till lägre pris än inköpspriset. En sådan konkurrens kan
ej mötas annat än genom en samförståndslösning mellan de
intresserade parterna, innebärande att produktionskostnaderna skola
bestämma priserna. I mitten av mars detta år, samtidigt som Tyskland
chockerade världen, pågick i Düsseldorf förhandlingar mellan ledarna
för tyska och engelska industriorganisationer, varvid som
programpunkt för avtal uppställdes oeh accepterades den principen, att export
måste vara lönande från ett rent ekonomiskt betraktelsesätt.
Ett mera praktiskt problem upprullar tyskarnas flitiga bruk av
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
