Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 2 juni 1939 - Det representativa systemets krisfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Låge häri blott en skärpt kritik mot oförnuftiga eller orimliga
projekt beklagar ingen denna återhållsamhet, men tyvärr kan man ej tro
härpå, enär lomhördheten även synes lika stark gentemot förnuftiga
stämningar, så framt regeringen kan antas tolka en riksdagsframstöt
såsom en opåkallad eller mindre önskvärd påminnelse. För det andra
lia majoritetens män blivit alltmer obenägna att positivt ta
ståndpunkt till från oppositionspartierna väckta skrivelsemotioner. Även
om de skulle finna en petition till Kungl. Maj:t sakligt bärig eller de
påtalade förhållandena anmärkningsvärda, föredraga de ej sällan att
kläda avslaget å motionerna i t. ex. en sådan formulering som att
riksdagen förutsätter att Kungl. Maj:t ändock ägnar frågan tillbörlig
uppmärksamhet e. dyl. Längre kan man ej gärna gå i att dekapitera
riksdagen och göra denna viljelös. Ett gott exempel härpå erbjöd
behandlingen av ungdomsbrottsligheten. Med anledning av
fångvårdsstyrelsens rent statistiska utredning om ungdomsbrottsligheten och
med anledning av de uppseendeväckande pessimistiska uttalandena i
denna hade i en motion utredning begärts om
ungdomsbrottslighetens orsaker och botemedel; trots att justitieminister Westman ställde
sig i debatten neutral till frågan om ett riksdagsuttalande och trots
att intet varit naturligare än att riksdagen givit en opinionsyttring
tillkänna i detta viktiga uppfostringsspörsmål, föredrog andra
kammaren att icke ha någon uppfattning och att icke störa Kungl.
Maj:t. Det vore lätt att framdraga massor av liknande fall under
senare år. Riksdagens gamla opinions- och petitionsrätt har på detta
vis på ett par år urblekts och urvattnats i en omfattning, som gjort
det gamla representationsbegreppet ganska oigenkännligt. Det
anmärkningsvärdaste är, att denna riksdagens viljeavtrubbning
inträffat just när de s. k. folkliga partierna kommit över makten. Något
sakligt skäl att utlägga parlamentarismens läror så extensivt, att
riksdagen även på ett förberedande stadium skulle vinnlägga sig om
viljelöshet, kan näppeligen urgeras. Och om riksdagsmajoriteten ej i
onödan vill lägga sig i regeringens utredningsinitiativ och dessutom
av parlamentariska etikettsskäl ej vill gå emot regeringens
propositioner, vad tjänar då hela den stora skymmande
riksdagsapparaten till?
Vad riksdagens kontrollmakt beträffar har införandet vid årets
riksdag av systemet med s. k. enkla frågor — allra främst tack vare
högerpartiets flitiga utnyttjande av detta nya institut — onekligen i
hög grad bidragit att göra riksdagsarbetet livligare, aktuellare,
fer-mare. Samtidigt konstaterar man dock den påfallande ringa
nyfikenhet, som regeringspartierna lagt i dagen; relativt sällan har det hänt,
att någon av dess många män högt »undrat» något, än mera sällan
att någon haft en kritisk uppfattning att föra till torgs. Mest
signifikativ blev årets dechargegranskning. För första gången på länge
lyckades konstitutionsutskottets majoritet prestera ett blankt
betänkande och därmed göra ofelbarheten till parlamentarisk dogm. leke
ens i fråga om den pekoralistiske överläraraspiranten eller ett rent
statsrättsligt, d. v. s. opolitiskt ställningstagande till abolitionsrätten
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
