Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Till Karl August Nicanders hundraårsminne. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Karl August Nicanders hundraårsminne
Men det var blott syskonbandet,
Som förenade de två.
Fjerran ban till helga landet
Brudens tysta suckar gå:
»Skynda hem, min brudgum!
Många
Strider har jag härdat ut.
Väntans stunder äro långa: —
Kanske sviker jag till slut.»
Albrecht kom; och en Grekinna
Följde med, hans maka re’n. —
Många brudar kan du finna
När du öfvergifvit en.
Rudolf hand på svärdet lade,
Kastade sin handske ner
Svärdet drog han — och han sade:
»Du är ej min broder mèr.»
Men Elisa stilla träder
Som en engel mellan dem:
»Bloden icke mina kläder!
Veten, klostret är mitt hem!
Och den Gud, som sig förbarmar,
Vill ej skåda brödrablod.» —
Albrecht, i sin broders armar,
Störtar med en tåreflod.
Thisbe med en älskling flydde; —
Hon, som Albrecht, hade fler.
Herrans bud Elisa lydde:
Henne ingen återser.
Bröderna gemensamt buro
Minnets gärd åt mor och far,
Och en ed högtidligt svuro. —
Kort, men kraftig eden var:
Rudolf, Albrecht lofva, svära
Att ej qvinnoanlet se:
Lefva blott för Herrans ära:
Gud! dertill din nåd oss ge!
Vålnadslika minnen logo
Stundom genom molnen fram. —
Snart de tvenne bröder dogo
Som de siste av sin stam.
Ett tuppfjät till — och man vore inne i det spexparodiska. Om
denna klena romans är av Nicander själv eller tilläventyrs
översatt av honom efter något tyskt original vill jag ej avgöra, men
det första är det vida troligare. Släpigt utdragen, utan nerv och
patos, ett rent museum av slitna vändningar och motiv och
knappast ett poetiskt ställe — det skulle vara att i Albrechts och Elisas
förlovningskransar ingen blomma kunde trivas — betecknar den
Nicanders yttersta nedgångsperiod och har lyckligen undgått att
komma med i skrifterna. Att den bygger på en i trakten gängse
sägen, betygar den själv, och det finnes en senare och åtskilligt
bättre svensk dikt efter samma sägen och från samma nejd i
tidskriften Nu 1875 av en vida mindre känd skald än Nicander; en
dikt kallad »Hildegard» av Rolf Esbjörnsson — vem var det? Den
liär ovan ur Pittoreskt Universum avtryckta dikten är tydligen
formad efter den på Nicanders tid gängse tyska romantiska
balladpoesin. Jag tillägger blott att de besjungna Rhenborgarna
Stern-fels och Liebenstein höra till det i Pittoreskt Universum, som
Nicander själv har sett och omtalat i sina reseminnen.
385
29— 39451. Svensk Tidskrift 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
