Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Till Karl August Nicanders hundraårsminne. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Vetterlund
En uppsats om Korint har ett motto »efter Pindarus», vars
försvenskning genom någon mellanhand jag ej vet om man hör
tillskriva Nicander; däremot äro ett par avslutande strofer
sannolikast av honom. Jag påminner om hans hänförelse för Grekland,
som nu sedan ett årtionde var fritt. I Korint hade man byggt en
fästning, kallad Akropolis, vilken, enligt bildens text, ansågs »näst
Nauplia som landets tillförlitligaste vapenplats». I anledning
därav sjunger den svenske poeten:
Man bygger fästen och man reser stöder,
Och snart förvandlas de till stoft och grus.
Men Äran, alla stora dygders moder,
Kan också bygga. Hon sig rest ett hus,
Som trotsar molnens blixt och jordens floder,
Ty det är bygdt af ljus — af idel ljus.
Inom dess murar tryggt de trogna samlas alla.
Det fästet står, fastän de andra falla.
O Hellas! Segerns land! — Europas ära
Och verldens stolthet — dina fästen glöm!
De mäkta ej din oväns makt förfära:
Men dina gamla fäders bragder göm!
Af dem ännu du mycket skönt kan lära:
De hämma säkrast orons vilda ström.
Tänk, Hellas’ nya folk! på dem med kraftfullt sinne!
Du lefver blott utaf ditt stora minne.
Man får ju hoppas att grekerna tagit Nicanders välvisa råd
ad notam.
Även de frejdade sulioterna beundrades av honom liksom av bela
samtiden för sin kamp mot turkarna, och i en uppsats om Suli
har ban insatt ett stycke av sin tidigare stora dikt om sulioternas
hjälte Markos Botzaris utan att signera den som sin, vilket ju
ökar sannolikheten att även andra osignerade stycken äro av
honom.
Likaså är »Heliga grafven i Jerusalem» insatt osignerad ehuru
den bevisligen är hans, ty som »Korsets tro» finns den med få
ändringar i hans dikter, och Lokrantz analyserar den i sin bok.
En slutstrof i Pittoreskt Universum är emellertid inte med i
dikterna:
Så vandren fort, I trogne! bären stafven
Med tålamod, i stark fast tröttad hand!
Ert mål är stort, är högt. Den Helga Grafven
Ar enda vägen till de sällas land.
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
