Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkklockornas klämtning och kungörandet av överhetens bud. Av Erik Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa olika sätt för myndigheternas meddelande av bud och
befallningar till medborgarna exemplifiera de två huvudformer,
vilka härvidlag kommit till användning. Å ena sidan märkes det
personliga beskedet, riktat direkt till den det vederbör, varvid
bevis av denne kan erhållas att han verkligen emottagit budskapet
i fråga. Detta är givetvis det både effektivaste och från
rättssäkerhetens synpunkt tryggaste sättet att delgiva medborgaren
myndighetens bud. Men i många fall kan icke den direktpersonliga
delgivningen tillgripas. Myndigheterna — eller också enskilda,
när saken t. ex. gäller stämning eller kallelser av olika slag —
vet icke var den, man vill nå, befinner sig; eller budskapet är
avsett för en »menighet», en kommun eller annan likartad
samfällighet, eller också för ett stort, eventuellt obegränsat antal
medborgare. I dessa fall har man tillgripit det offentliga kungörandet
såsom en sorts surrogat för den personliga delgivningen. Genom
offentligt kungörande avses ju att snabbt och effektivt nå så många
som möjligt, helst alla som vederbör. Någon verklig garanti för
att så blir förhållandet — såsom vid direktpersonlig delgivning
— finnes naturligen dock icke.
Från rättslig synpunkt grundlägger delgivningen — den direkta
såväl som den indirekta genom offentligt kungörande —
förpliktelse för den åsyftade medborgaren att ställa sig budskapet,
befallningen o. s. v. till efterrättelse. Ingen kan rimligtvis vara
pliktig att utföra något eller efterkomma en befallning utan att
på något vis ha erhållit besked härom, d. v. s. ha blivit delgiven.
När så skett och en förpliktelse alltså rättsligen grundats, är den
förpliktade å andra sidan skyldig att ställa sig denna till
efterrättelse vid äventyr av rättsförluster eller påföljder av olika slag.
I det fall, som ovan berörts, nämligen militär inkallelse,
innehåller också kungörelserna erinran om den allvarliga påföljden
av försummelse att efterkomma inkallelsen: värnpliktig, som utan
laga förfall underlåter att inställa sig, anses såsom rymmare och
straffas enligt strafflag för krigsmakten. Särskilt i orostider måste
regering och myndigheter ha kraftigt verkande tvångsmedel till
förfogande för försumliga medborgare.
Såsom av ovanstående kortfattade antydningar torde framgå är
av stor vikt, såväl för det allmänna som för den enskilde, att
formen för ifrågakommande meddelandens överbringande till den
eller dem det vederbör, m. a. o. delgivningen, blir så betryggande
och samtidigt effektiv som möjligt. Att i detta avseende allt icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
