Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Finland—Ryssland och Finland—Sverige. Av Hugo E. Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spörsmål, som sedan sekler varit stora svenska och finländska frågor,
vanligen gemensamma, sällan skiljande och som förvisso skola
förbliva betydelsefulla i allan framtid.
Adertonhundratalet eller rättare perioden 1809—1918 medförde
vissa komplikationer i förhållandet Sverige—Finland inbördes
och även utåt. Jag har inte tillfälle att i detalj analysera detta
stora och intressanta problemkomplex, men vill ge några
antydningar, som äro av betydelse också vid bedömandet av nuet och
framtiden, och som framför allt visa, att vi uppenbarligen i detta
nu ha passerat de farligaste bränningarna och nått fram till klara
vatten.
Att Finland under 1800-talet i viss mån skilde sin sak från
Sveriges, är obestridligt. Detta hade flera orsaker. Hos somliga
i Finland skymtade det besvikelse över Sveriges försvarspolitik.
Hos vissa näringsidkare funnos stora ekonomiska intressen i öster
att bevaka. Hos militärer fanns det en viss dragning till
karriärmöjligheterna i det stora kejsardömet. Hos andra påträffar man
tanken, att föreningen med Ryssland dock gav oss vissa
existensbetingelser, och i synnerhet sedan Alexander II hade
återupplivat lantdagarna på 1860-talet, uppstod en rent överraskande
tilltro till de konstitutionella utvecklingsmöjligheterna. Och
slutligen fanns det en mäktig kraft, den finska nationalitetsrörelsen,
som tycktes ha fått fruktbar jordmån och andra växtbetingelser.
Betänka vi allt detta och därtill, att varje finländsk dragning
åt väster av de makthavande i Petersburg betraktades med den
yttersta misstro och utsattes för närgången kontroll, så inses lätt,
att en för Sverige och Finland gemensam politik t. o. m. i det
fördolda hade sina vanskligheter. Det var blott under några korta
år i samband med Krimkriget, som vissa möjligheter till politiskt
samarbete yppade sig, men de accepterades enhälligt varken i
Sverige eller i Finland.
Vi måste nämligen komma ihåg, att i Sveriges politiska intresse
låg en viss stabilisering av det uppkomna läget. 1812 års politik
var ett uttryck härför, och planerna i samband med Krimkriget
voro för episodartade för att få någon mera vittgående betydelse.
Därtill kom sedan det förlamande intrycket av händelserna i
Danmark.
Trots alla dessa motsättningar bevarades i Finland
utomordentligt starka känslor av trofasthet, ja, trohet gentemot Sverige.
Under det sista årtiondet av 1800-talet blev det definitivt slut med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
