Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Folkvälde och fosterlandsförräderi. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom sin verksamhet visar notorisk brist på samhörighet med det
egna landet eller lika notorisk samhörighet med ett främmande
land. Enligt kommittéförslaget och den nämnda motionen skulle
en politisk sammanslutnings upplösning som konsekvens dra med
sig förbud mot dess tidningsverksamhet, men
tryckfrihetsförordningen känner eljest ej till indragningsmakt eller preventiv
censur. Ytterligare torde man eftersträva rättsliga medel att avsätta
statstjänstemän, som utan att göra sig skyldiga till brott, vilka
kunna grunda avsättningsdom, dock genom aktiv verksamhet inom
ett statsfientligt parti måste anses föga önskliga på sina poster.
Enligt såväl kommittéförslaget som motionen skulle de dock blott
kunna avsättas, om de efter ett beslut om en sammanslutnings
upplösning ändock bedriva en verksamhet, som står i strid mot
lagen. Slutligen — och många fästa kanske den största vikten
härvid — ha de starkaste röster höjts för att representanter för
partier, som i ett för landet allvarligt läge brista i elementär
nationell solidaritet, måtte fråntagas sina uppdrag i riksdag,
landsting, kommunala institutioner eller andra offentliga
korporationer — en akt som icke så mycket skulle bottna i någon fruktan
för deras insatser som fastmer vara ett uttryck för offentlig
hygien. Våra grundlagar tillförsäkra emellertid våra
folkrepresentanter en vittgående immunitet, och en riksdagsman kan i
princip ej berövas sitt mandat annat än efter åtal för grov missgärning
eller efter vissa ådömda straff. Både kommittéförslaget och
motionen ha, så länge grundlagsändring ej företagits, ej kunnat gå
längre än att föreslå frihetsstraff först vid överträdelse av
beslut om sammanslutnings upplösning; ett upplöst partis
representanter kunna m. a. o. kvarstanna på sina förtroendeposter, så länge
de icke bryta mot upplösningsbeslutet eller dömts för
överträdelse därav.
Denna korta förteckning är mycket summarisk och skulle
givetvis kunna nyanseras. Avsikten har dock blott varit att
uppvisa, att utvägen att stifta en särskild lag om rätt att upplösa
sammanslutning ej för långt, innan grundlagen tar emot och blir
ett hinder. Och nu önskvärda grundlagsändringar kunna som
bekant ej definitivt antas förrän vid 1941 års lagtima riksdag, d. v. s.
först efter nyval till andra kammaren; ej ens en omedelbar
upplösning av andra kammaren skulle påskynda proceduren, så länge
regeringsformen föreskriver att grundlagsändringar blott kunna
företagas å lagtima riksdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
