Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Folkvälde och fosterlandsförräderi. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det behöver knappast understrykas, att varje kränkning av det
skydd, som grundlagen tillstädjer medborgarna, inte kan vara
utan risker såsom prejudikat för framtiden. Men är det lika
uppenbart, att vår författnings rigiditet, d. v. s. omständligheten
och tidsutdräkten vid grundlagsreformer, kan kollidera med ett
aktuellt vitalt statsintresse. Proceduren med tvenne riksdagars
beslut och mellanliggande val har sin första upprinnelse i
senfrihetstidens statsrätt, — skam till sägandes på anstiftan av ryske
ministern Österman, som i Rysslands intresse ville konservera
ständerväldet! — och den återinfördes efter den gustavianska eran
vid statsvälvningen 1809. Vare sig man kvarlever i dåtidens
naturrättsliga åskådningar eller icke, måste man finna det endast
fullt i sin ordning att författningen kringgärdas med de särskilda
garantier, som ligga i upprepad behandling och folkmeningens
inhämtande. Men det är ofrånkomligt att författningen under
nuvarande förhållanden kan vid kritiska tillfällen möta
påfrestningar, som ej läto sig förutses vare sig av mössorna 1766 eller av
antigustavianerna 1809.
I många länder, där författningarna även äro skyddade genom
liknande regler ägnade att försvåra författningsändringar, har
man sökt lösa konflikten mellan författningsenlighet och
statsintresse genom att under allvarstider införa nödrättsbegreppet.
Antingen har man därvid försökt intolka nödrätten i den
positiva rätten eller också kort och gott postulerat, att en nödrätt
finnes outsagd men implicerad i författningen. Genom att
utrusta regeringarna med en makt, som enligt författningen
tillkommer andra organ, löste de flesta västerländska stater sina
mest trängande problem under förra världskriget; även under
efterkrigssystemet togs i spända situationer samma
fullmaktssystem i bruk, och under det nu utbrutna kriget har det åter fått
högkonjunktur. Anmärkningsvärt nog har nödrättsteorien
flitigast tillämpats i sådana demokratiska länder som Schweiz, Förenta
Staterna, Belgien och Frankrike. Statens välfärd har där i
exceptionella lägen givits prioritet framför författningsstadganden
anpassade efter normala förhållanden. Principen har ofta
tillspetsats i satsen: primum vivere, deinde philosophare.
I Sverige har man hittills försökt att beträda den rakt
motsatta vägen, d. v. s. man har först filosoferat och sedan levt. Den
elasticitet, som vår regeringsform på många punkter besitter, har
både under världskriget och nu gjort det möjligt att skapa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
