Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Katastrofens år. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KATASTROFENS ÅR
Av docent TORVALD T:SON HÖJER, Uppsala
Redan mot slutet av 1938 började det bliva uppenbart, att
Münchenuppgörelsen icke var den inledning till en period av
bättre mellanfolkliga förbindelser, som man på många håll
hoppats. I själva verket hade de båda parterna säkerligen från
början helt olika meningar om det träffade avtalets innebörd.
Västmakterna väntade — och de kunde för sin förväntan åberopa
många och bindande försäkringar från Hitler själv — att de tunga
offer, som de bragt i München, också skulle vara de sista och att
listan över Tysklands krav nu i stort sett skulle vara avslutad.
Det tredje rikets behärskare åter menade, att överenskommelsen
inneburit, att England och Frankrike hade frånsagt sig all rätt
till inblandning i händelserna öster om Rhen och att Tyskland
därstädes numera ägde fria händer. Liknande
meningsskiljaktigheter synas hava förelegat i fråga om de förhållanden, som
utgjorde den egentliga bakgrunden till vad som skett i München,
nämligen västmakternas bristande beredskap på det militära
området. I Tyskland väntade man, att den ingångna förlikningen
skulle innebära, att ett så förmånligt sakernas tillstånd skulle
lämnas i huvudsak orubbat. I London och Paris åter fann man i det
timade starka skäl att rusta sig bättre för framtiden, så att man
ej en gång till skulle behöva sätta sig vid förhandlingsbordet
under så ogynnsamma förhållanden som nyss i Münchens Führerbau.
Det tyska missnöjet med Englands energiskt pådrivna
rustningar framträdde öppet redan i flere av Hitlers tal under hösten.
De stora pogromerna i Tyskland den 10 november förstörde det
mesta av den försonliga stämningen från början av oktober och
öppnade klyftan mellan nationalsocialistisk och hävdvunnen
västerländsk åskådning i hela dess vidd. Det plötsliga och högljudda
framförandet av italienska krav på Korsika och Tunis i början
av december visade ytterligare, hur bedrägliga utsikterna till ett
varaktigt lugn hade varit. Under sådana omständigheter kunde
försonliga gester, t. ex. Ribbentrops besök i Paris den 6 december
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0024.html
