Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katastrofens år. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
17 september överskredo ryssarna Polens gräns och föllo de redan
slagna, med förtvivlans mod kämpande polska arméerna i ryggen.
Detta oblodiga och riskfria krig inbragte på några få dagar
oerhörda vinster — de stora östpolska områdena med deras till största
delen ryska och ukrainska befolkning. Den polska överklassen
därstädes tyckes man snabbt och effektivt hava »likviderat».
Men detta var blott början. Konjunkturerna voro för Ryssland
sällsynt gynnsamma. Västmakterna voro avskurna från Östeuropa
och ur stånd att där öva något inflytande. Tyskland, invecklat i
en kamp på liv och död, hade satsat allt på det ryska kortet och
kunde icke längre motsätta sig rysk utpressning och riskera ett
tvåfrontskrig eller avspärrning från Rysslands råvarutillgångar.
Sålunda kunde Stalin hänsynslöst begagna detta förmånliga läge
till att på ett par veckor i slutet av september och början av
oktober utmanövrera Tyskland ur ett av dess äldsta och mest älskade
expansionsområden och återställa viktiga ryska maktpositioner,
som gått förlorade 1918. Genom fördrag med Estland, Lettland och
Litauen tvungos dessa stater att mottaga betydande ryska
truppstyrkor inom sina gränser och att upplåta örlogshamnar och
flygplatser åt Ryssland längs efter östersjökusten från Libau till
Baltischport och Reval. I en handvändning hade maktläget i
Östersjön så gott som återställts till 1914 års status. Tysklands
utdrivning ur Baltikum underströks av tyskbalternas plötsliga och
i största hast utförda avflyttning ur de länder, där de i över
sjuhundra år varit det härskande skiktet och de främsta
kulturbärarna — det hela en av de märkligaste och kusligaste händelserna
i den nyare historien.
Hårdare motstånd mötte emellertid Stalin på två andra håll,
nämligen i Turkiet och i Finland. De utdragna underhandlingar,
som den turkiske utrikesministern förde i Moskva, gåvo intet som
helst resultat, och det är ännu okänt, vilka krav, som därvid
framställdes av de ryska underhandlarna. Säkert är blott, att de möttes
av ett bestämt avvisande och att turkarna därefter ytterligare
befäst sina avtal med Västmakterna. Hur Finland avvisade det
med dess frihet oförenliga kravet på en rysk örlogs- och flygbas
vid Hangö, samtidigt som det under de långa och svåra
förhandlingarna visade en konsekvent villighet till samförstånd och till
uppoffringar i fredens intresse, det veta vi alla. Och än bättre
veta vi, hur de otroliga bragder, som den finska armén utfört
under de sex veckorna efter det upprörande ryska överfallet den 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
