Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katastrofens år. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fienden genom företag på Balkan, i Främre Orienten eller i
Skandinavien.
Under denna egendomliga vapenvila i väster har
uppmärksamheten varit fäst på andra faktorer. En är Italiens hållning.
Stålpakten till trots har Mussolini hållit sig neutral. Hur hans
neutralitet uppfattas i Berlin och hur den stämmer med de båda
diktatorernas tidigare inbördes överenskommelser, vet ingen. Mycket
tyder likväl på att förhållandet mellan Italien och Västmakterna,
som på våren 1939 var mycket spänt, under hösten avsevärt
förbättrats. För en från Tyskland skild italiensk politik synas många
skäl tala. Italien behöver troligen en tid av militär och ekonomisk
återhämtning efter de abessinska och spanska företagen.
Vänskapen med Tyskland är allt annat än populär och har icke
tillnärmelsevis bragt Mussolini några fördelar, jämförliga med de av
Hitler vunna. De båda makternas intressen på Balkan äro
knappast förenliga. Italiens ställning efter en gemensamt med
Tyskland vunnen seger skulle te sig skäligen blygsam och osäker vid
sidan av förbundsbroderns och Rysslands. Under själva kriget
skulle den fascistiska stormakten löpa fruktansvärda risker mot
den engelska flottan och den franska armén.
Slutligen synes Hitlers plötsliga vänskap med Stalin, varom
Mussolini att döma av Cianos nyligen hållna tal blev mycket sent
varskodd, hava vållat mycken förstämning och ovilja i Italien.
Än mer förödande har Hitlers omkastning av sin ryska politik
naturligt nog varit för de tyska sympatierna i Japan, Spanien
och Ungern. Under sådana förhållanden har antikominternblocket
sprängts, och dess medlemmars, främst Italiens, vidare politik ter
sig högeligen oviss. I stor utsträckning torde den traditionsenligt
komma att bestämmas av konjunkturerna. Det är farligt att spå
i politik, men det är likväl kanske ej för djärvt att förutsäga, att
oavsett krigets utgång Italien kommer att återfinnas bland
segrarna. Med hänsyn till dess utsatta läge och begränsade resurser
torde en sådan statskonst för övrigt vara den naturliga.
Än mer uppmärksammad har Rysslands roll varit under hösten.
När Stalin slöt sin pakt med Hitler, tolkades den på två sätt.
Enligt den ena läsarten innebar den en återgång till fullständig
isolering och neutralitet, i avvaktan på krigets utgång, enligt den
andra en nära samverkan med Tyskland, i första hand mot Polen.
Den senare lösningen på gåtan visade sig vara den riktiga. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
