Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 januari 1940 - Utan opposition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga speciella önskemål och avspeglade vissa meningsmotsatser och
åsiktsskiftningar bland regeringspartierna i fråga om den aktuella
politiken. Men den brett dimensionerade regeringen undgick att
uppvisa någon rämna.
Fraktionsordförandenas inlägg — liksom motionsverksamheten före
den ordinarie motionstidens utgång — markerade den allmänna
önskan att tills vidare icke riva upp några partipolitiska strider,
fastän den gamla oppositionen genom en eftergranskning skulle ha
rikligare stoff därtill än på länge; hr Ohlins kritiska yttrande
om det länge försummade krigsindustriella förberedelsearbetet må
dock nämnas. Värda att observeras voro föresatserna på många håll
att hävda riksdagens inflytande. Det skulle förvåna på det högsta,
om icke lagtimans arbete komme att präglas av en på senare år
icke alltid sedd eller välsedd saklig frispråkighet. Såsom ett
hälsotecken vill man även inregistrera, att valdemagogin fått mycket litet
utrymme i årets motionsflod.
Samlingsparlamentarismens väsensart blev föga dryftad. Man
föredrar att vänta och se, att handla i stället för att teoretisera. Själva
strukturen hos samlingsregeringen utsattes uppenbarligen endast
från ett håll från en postum kritik: det var disponenten Sundberg i
Överum, som klandrade det mot konstitutionell sedvänja stridande
tillvägagångssättet vid ministärens tillkomst och dess alltför starkt
partipolitiska sammansättning. Med anledning av vad vi i förra
häftet yttrade i den konstitutionella frågan, må det nu tilläggas att
även talmännen denna gång på sedvanligt sätt vid ministärskiften
lära ha tillfrågats av konungen, ehuru detta förhållande av obekant
anledning ej bragtes till offentligheten.
Debatten om budgeten trädde starkt i bakgrunden, och hr
Wigforss blev icke som vanligt en av dagens huvudtalare.
Företeelsen kunde icke förvåna. Sällan har ett så ovisst riksstatförslag
framlagts. Närmast är budgeten blott en alternativ
sannolikhetskalkyl — hr Skoglund förliknade den vid en frötall — och enär den
avser en tid, som sträcker sig till 30 juni 1941, vore annat otänkbart.
Allt hänger på den internationella utvecklingen, och man får en god
föreställning om osäkerhetsmarginalerna, när man kan räkna ut att
de nuvarande extra inkallelserna per dag kosta statsverket inemot
2 milj. kronor. Trots lovvärda ansträngningar har också
besparingsaktionen visat sin synnerligen begränsade räckvidd. För stunden
och i avvaktan på den närmaste tidens händelser synes regeringen
icke vilja gå för bröstgänges fram mot skattedragarna eller den
sociala välfärden. Den vill av allt att döma uppskjuta en eventuell
social nedrustning tills det blir tvingande nödvändigt. Men ingen
är längre blind för att en förlängning av kriget även för ett
neutralt Sverige kan nödvändiggöra statliga tvångsåtgärder av ett
omfång, som man under 1930-talets optimistiska skede ej ville tro på
möjligheten av. De nu ofrånkomliga försvarskostnaderna och den
moderna sociala standarden ha gjort vårt land vida mer känsligt
för en europeisk konflikt än på 1910-talet. Redan under fjolårets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
