Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 januari 1940 - Utan opposition - Järnverket i Norrbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urtima riksdag beslöts genom en serie nya eller stegrade skatter
framskaffa ett belopp av beräknade 300 milj. kronor. Under världskriget
dröjde det till maj 1915, innan någon ny skatt ansågs behövlig; den
då beslutade krigskonjunkturskatten gav under första året omkring
2 milj. kr. Denna jämförelse är belysande för skillnaden mellan förr
och nu.
Järnverket i Norrbotten. Norrbottens ekonomiska problem ha länge varit
föremål för den svenska riksdagens uppmärksamhet, där
de bl. a. under de gångna åren föranlett åtskilliga motioner från
högerhåll. Otvivelaktigt har denna landsända rätt att kräva
statsmakternas intresse. Såväl dess belägenhet som en gränsmark som dess
i vissa avseenden säregna sociala struktur kräva det. Skattebördan
är högre än i det övriga riket och i motsats till landet i övrigt gör
sig här ett visst befolkningstryck kännbart.
Med hänsyn till de rika naturliga tillgångar, som föreligga i
Norrbottensmalmen, är det lättförklarligt, att önskemålen skulle
koncentrera sig på statens medverkan till en norrländsk förädlingsindustri
inom järnhanteringen. Förkämparna härför, varibland främst
återfinnes Norrbottens läns energiske hövding, hava emellertid förbisett
de förutsättningar för järnhantering, som enligt all erfarenhet
världen runt varit de avgörande för uppkomsten av en järnhantering
— tillgången till billigt bränsle. Malmen tål långt bättre de stora
frakterna än kolen. Ingenstädes ha järnverken geografiskt
grupperat sig efter malmfyndigheterna. På detta enkla faktum ha också
alla hittillsvarande försök att åstadkomma en bärande järnhantering
i Norrbotten strandat.
När saken nu åter tagits upp och avgjorts av den urtima
riksdag — till vars behandling en fråga av denna natur väl minst av
allt bort höra — har det varit under förutsättningar och med
kalkyler, som inom alla initierade kretsar väckt den största förvåning.
Kungl. Maj:t begärde ett anslag av 10 miljoner kronor för grundande
av ett aktiebolag för järnverksdrift i Norrbotten och däröver 3
miljoner som driftskapital. Järnverket skulle avse tillverkning av
koks- eller träkolstackjärn och bereda sysselsättning åt något över 100
man; i senare fallet ansåge man ytterligare 500 man skulle kunna
beredas sysselsättning inom skogsväsendet för framställande av
träkol. De arbetslöshetsminskande åtgärderna skulle alltså vad själva
järnverket beträffar kräva en kapitalinvestering av omkring 100,000
kr. per sysselsatt man (då emellertid hälften av järnverkets
arbetarstam måste tagas bland yrkeskunniga i Mellansverige får denna
summa fördubblas i vad den avser att bereda sysselsättning åt
Norrbottens befolkning vid järnverket); belopp som äro så exorbitanta, att
de sociala skälen icke kunna åberopas, om icke mycket gynnsamma
ekonomiska förutsättningar för en dylik anläggning äro för handen.
Handelsminister Möller kunde icke heller grunda sin framställning på
förslag av de sakkunniga, som utrett frågan, och vilkas avstyrkande
var ovanligt väl dokumenterat. Det visades, att tillverkningen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
