Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 januari 1940 - Giuseppe Motta. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en partiledare i vanlig mening men väl en ovärderlig moralisk
tillgång för regimen under en tid, då även den schweiziska demokratiens
principer ställdes under intensiv kritisk debatt av en yngre
generation.
För Motta var det mellanfolkliga samarbetets nödvändighet en
religion. Den som vägrar att erkänna denna nödvändighet upphör att
förtjäna namnet »créatrice divine», yttrade han i Genève en gång.
Han vakade sorgfälligt över den särställning inom N. F., som Schweiz
erhöll genom 1920 års Londondeklaration i anslutning till
Wienerfreden. Han tillhörde samtidigt länge dem, som ville bygga ut och
bygga på Versaillestraktatens skröpliga skapelse, men han
hämmades i denna strävan även av mot N. F. fientliga tyskschweizare, och
i början av 1920-talet var hans politiska position tidvis ganska svag
i Schweiz. De inre stridigheterna bilades dock, och med tiden blev han
av sina »confrères» alltmer erkänd och uppburen som edsrepublikens
stämma i världen. Sin största oration i Genève höll han, när
Sovjet-Ryssland ansökte om medlemskap i förbundet. Vid 1918 års storstrejk
i Schweiz hade han som regeringsledamot varit med om att hastigt
förpassa den sovjetryske ministern i bil över gränsen till Tyskland.
Misstron till Sovjet efter denna ryskt inspirerade öppna klasskamp
har aldrig fördunstat, och förbundsrådet har oeftergivligt sagt sitt
nej till alla förslag att återknyta de diplomatiska förbindelserna.
Några meningar ur det manliga, avstyrkande tal, den schweiziske
statsmannen höll när den ryska ansökan om medlemskap behandlades,
äro i dag föga mindre aktuella än 1934. »Kommunismen är på varje
område — religiöst, moraliskt, socialt, politiskt, ekonomiskt — den
radikalaste negation av alla de idéer, som äro vår grundval och på
vilka vi stå. — — — Sovjetkommunismen bekämpar religionens idé
och det översinnliga i alla dess former. Lenin har jämfört
religionen med opium. Trosfriheten är endast ett sken. Prästerna och
deras familjer ha berövats livsmedelskort. Templen äro härjade och
ligga i ruiner. Det fanns i Moskva femhundra kyrkor och kapell;
blott fyrtio finnas kvar. — — — Flera frågor inför rådet och
församlingen äro ännu olösta. Församlingens resolutioner beträffande
Georgiens oavhängighet sova icke under döden. Armeniens, Ukrainas och
andra nationaliteters folk skola en gång se män, som med hela sin
själ skola taga itu med dem. Hela den civiliserade världens
sympatier följa de hjältar, som försvara sitt liv och sin frihet. För
dessa frågor kan ej finnas någon preskription.»
Elis Håstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
