Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Lyrik 1959. Av Karl-Gustaf Hildebrand - Hjalmar Gullberg: 100 dikter - Bertil Malmberg: Dikter i urval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modern svensk dikt. Det hos honom, som först faller i ögonen,
respektlösheten, den sammansatta ironien, den nervöst känsliga
skriftningen mellan andakt och revolt, har kanske någon gång
bländat och förbryllat så starkt att iakttagarna i ögonblicket knappt
hunnit skymta det ännu väsentligare, det som de 100 dikterna med
en särskild kraft klargöra, att han mitt i allt detta också är en
klassisk, en i stränghet och djup allmänmänsklig oförgänglig diktare.
Hur virtuost han än rör sig på notisspråkets, rubrikernas och
spexrimmens marker, är det därinnanför helt andra ting som hans lyrik
för i tankarna. Det finns där något av goethediktens under all
spelande oro ändå orubbliga och monumentala beständighet. Också
lekmannen anar att dess särskilda art samtidigt måste ha ett tycke
av någonting annat, av det äkta grekiska, sådant det i verkligheten
var, utan senantik banalisering. En samlad bild av Gullbergs
diktvärld kan ju inte här komma i fråga. Två intryck må betonas. Det
ena ett som gäller det innersta: urvalet gör ännu tydligare än det
förut varit hur central den religiösa brottningen varit för hela
Gullbergs diktning; en del omarbetningar för den nya boken ha
härvidlag låtit konsekvensen och klarheten träda starkare fram. Det andra
intrycket kan synas oviktigt men är det icke: den tragikomiska
diktcykeln »Ensamstående bildad herre» framstår kanske först i detta
urval i hela sin betydelse, som en av den gullbergska diktens allra
mest egendomliga och lockande marker.
Bertil Malmbergs Dikter i urval representera en trettioårig
författargärning. De spegla därmed också en personlig
utvecklingslinje av stort allvar, väsentlighet och allmängiltig tyngd. Bertil
Malmbergs gestalt har alltid haft en särskild resning och man är glad
att den hör med till det väsentliga i nutida svensk litteratur. Det
är också nu, i den nöd som har kommit oss nära, tänkvärt och
upplyftande att följa det monumentala draget i Malmbergs konst och
studera hans magistrala tolkningar av stora tidsproblem. Likväl
kan man just nu på ett särskilt vis dras till andra och mera
obeaktade sidor i hans diktning. De stora paradnumren orkar man
liksom inte med, men mera i skymundan finns hos Malmberg en helt
annan sida, en naiv, enkelt mänsklig, omedelbart mottagande. Hans
prosabok om »Åke och hans värld» är ju det mest kända uttrycket
för det draget hos honom. I hans lyrik finner man hela tiden svala
och stilla dikter, med en säregen lätt friskhet, till sin karaktär icke
olika den rena luften efter stora oväder:
efter stormen, efter bruset,
efter kvalet, törsten, svälten
— o, det klara ljuset,
o, de blåa fälten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
